Vittnesmål

Här kommer några av de ca 270 vittnesmål som vi under kampanjdagarna fått ta del av. Alla röster har fått höras i gruppen där vi stöttat varandra att bryta tabun av skam och skuld men här har vi av olika skäl valt att plocka ut bara några för publicering. De är anonymiserade, delvis redigerade och en del är kortade. Vi som administrerat Facebook-gruppen och arbetat med kampanjen tackar ödmjukt alla modiga för alla berättelser om sexism, kränkningar, övergrepp och våldtäkter. Berättelser som vi är övertygade om kommer att förändra den tystnadskultur och den ojämställdhet som ligger som grund för de villkor vi lever under. Tillsammans kan vi göra skillnad!

103.

Jag är 12 år. Jobbar på en gästhamn i skärgården. En kille som kanske är ett par år äldre är där med sin familj med segelbåt. Han bjuder mig och min kompis till hans koj på kvällen när jag slutat jobba. Vi spelar kort och pratar. Plötsligt byter han plats och sätter sig bredvid mig. Snart känner jag en hand på min lår och en annan hand på min rygg under min tröja. Jag fryser till i hela kroppen, blir nästan lealös. Han börjar smeka under kläderna och allt mer hårdhänt och jag känner att jag blir illamående. Försöker ta bort hans hand men han stretar emot och fortsätter. Jag säger att jag vill gå. Inget mer händer men när jag cyklade hem den kvällen kände jag mig så smutsig och äcklig. Jag är 12 år när jag för första gången känner att jag inte äger fulla rätten till min egen kropp.

Jag är 14 år, nyss fyllda. Min första pojkvän är svartsjuk och kontrollerande. Jag ville göra slut men då hotade han med att ta sitt liv och ristade in mitt namn på sin arm med kniv. Han tjatade om sex. Jag var oskuld och visste till 100 % att jag inte ville ligga med honom. Jag hade min första fylla, var väldigt full och min pojkvän hjälpte mig hem. Det sista jag minns är att han försöker ha sex med mig efter att ha hjälpt mig till sängen efter att jag kräkts på toaletten. Det gör fruktansvärt ont. Nästa jag minns är att jag vaknar och ser använda kondomer på golvet. Jag gråter, han förstår inte varför. Jag är tillsammans med honom två månader till efter att detta hände. Vi har sex men jag bara ligger där, ger inget gensvar. Min kropp är inte min egen. Han hotar fortfarande med självmord. Det hela slutar med att jag är otrogen och ser till att han får veta det och gör slut.

15.

I högstadiet var jag den som fick bröst och mens sist. Om jag fick uppmärksamhet var det för att jag skulle få höra hur små bröst jag hade, att jag var för liten, för osexig. Det var aldrig någon som tafsade på mig då, och missförstå mig rätt, jag ville inte att de skulle tafsa på mig, men jag ville att de skulle vilja tafsa på mig. Så som de ville med alla andra tjejer.

Det är Rockoff, mitt första. Jag är 15 år gammal, har just slutat nian och har genom min klasskompis äldre kompis köpt min första alkohol. Fyra äldre svenska killar kommer fram till mig och mina tjejkompisar i backen. Jag blir skakig, varför pratar de med mig? Killar pratar inte med mig. Därför gick jag inte när den ena killen nästan maniskt försäkrade sig om att jag faktiskt var 15 år (byxmyndig) och inte ljög för honom. Därför gick jag inte när de bjöd med oss till deras boende på Gröna Uddens camping och alla tjejkompisar lämnade förutom jag och min bästa vän. Därför gick jag inte när vi började spela ett dryckesspel där man fick peka på den som skulle dricka och jag var den som alla pekade på. Därför gick jag inte när han försökte sätta fingrarna i mig påväg ner till stranden, jag sa ifrån, och han blev så sur att han vägrade prata med mig. Jag fick en klump i magen. Här fick jag äntligen uppmärksamhet, dessutom av någon som hade sixpack och doftade gott. Otacksamma jävel. Därför följde jag med honom in på toaletten på campingen. Därför sög jag av honom även om jag aldrig ens hade kysst någon. Därför sa jag inte ifrån när han tryckte ner mitt huvud så hårt att jag nästan kvävdes på hans kuk medan tårarna rann, och tillslut sprutade mig i ansiktet utan förvarning. Därför gick jag därifrån utan att säga något. Någon ville ha mig. Någon kysste mig, lät mig nära sitt könsorgan. Även om jag hade små bröst. Jag lade till honom på Facebook när jag kom hem, han avböjde. Det tog fyra år innan jag lät mig själv inse att det inte borde ha gått till på det där sättet. Han borde ha vetat bättre.

Sen började gymnasiet, mina bröst hade hunnit ikapp och jag märkte att det jag hela mitt tonårsliv hade längtat efter inte alls var så fantastiskt som jag trodde. Jag fick fingrar instuckna i mig på dansgolvet. Jag fick fingrar instuckna i mig hos massören. Jag fick fingrar instuckna i mig när jag sov. Jag fick fingrar instuckna i mig på toaletten medan jag spydde på en fest.

9.

När jag var 18 år anmälde jag en kollega på min arbetsplats. Han hade flera gånger ringt mig på natten när han var ute och festade och när jag svarade så skrek han mitt namn och sade att han ville knulla mig. Efter att jag anmält det kom min arbetsgivare fram till mig och bad mig att sluta sprida dålig stämning på arbetsplatsen, att inte ta med mig mina privata problem dit. Jag anklagades för att skapa en dålig arbetsmiljö. Det slutade med att jag fick be om ursäkt till min kollega och tillsagd att lösa mina konflikter privat i fortsättningen.

5.

Jag var 13 år och oskuld när jag bestämde träff med en ”spännande kille från stan”. Vi sågs vid en lekplats på en strand. Han ville ha sex, det ville inte jag. Eftersom jag var så jävla tråkig tog han sig ändå rätten att känna lite innanför min tröja och mina trosor.

Under tiden i högstadiet var det inte konstigt om killarna försökte knäppa upp ens bh, dra i bh:banden och/eller i stringtrosorna. Om man hade mjukisbyxor på sig var det klokt att knyta dom hårt, för säkerhets skull.

Vintertid var det bäst att hålla sig i närheten av lärarrummet eller gömma sig på toaletten på rasten för att inte bli utsläpad och ”mådad”. Nedbrottad i snön, snö i ansiktet, svårt att andas, snö innanför kläderna och sen dessutom gå omkring med blöta kläder resten av skoldagen. Men allt var ju bara på lek.

16-19 år var jag när jag gick med på mer än jag egentligen ville av rädsla för att min pojkvän skulle lämna mig. Förnedrad, manipulerad och lurad.

20 år var jag när jag blev misshandlad av nästa pojkvän. Jag trodde att jag skulle DÖ! Jag anmälde och han dömdes. Han tog sitt ansvar och erkände, med den lilla parentesen att ”jag var så full så jag minns inte, men det var säkert så”.

Han kastade vid ett annat tillfälle in ett fotografi av mig, med texten HORA skrivet i min panna, i mitt brevinkast tillsammans med innehållet i en tandkrämstub.

En annan gång, en sen kväll när jag kom hem och gick från min bil över parkeringen mot trapphuset känner jag en otroligt kraftig känsla av obehag. Inte den där vanliga att känna sig lite rädd för att man är ensam ute på kvällen, utan en instinkt att något inte står riktigt rätt till. Jag överväger för en sekund att vända tillbaka till bilen men viftar bort min egen ”paranoia”. Jag skyndar mig med nyckeln redo i handen. Det är som i en jävla film. Precis när jag ska låsa upp står han plötslig där och han är inte glad…

Tack vare att mina grannar, som vaknat av allt oljud, vågar komma ut och skrämma bort honom med hot om att ringa polisen så är ingen större skada skedd. Jag går in till mig, låser och bryter ihop. Igen.

Sen har jag, liksom så många andra, fått uppleva ovälkommet tafsande på krogen. Både som gäst och som personal. Inte så festligt.

102.

I högstadiet var jag jättekär i en kille i skolan som alla ansåg var ”såå snygg”, och dagen han visade intresse för mig gick jag nästan sönder. Det blev början på en flera år lång ”relation” som utspelade sig i skogen ungefär mitt emellan våra hem. Vi myste bland granarna, och jag lät honom göra vad han ville utom att komma innanför mina byxor. Ingen fick veta något eftersom hans ”rykte skulle bli förstört”, så i skolan ignorerade han mig och jag trånade på håll tills han skaffade en riktig flickvän. En som han kunde vara tillsammans öppet med.

I slutet av högstadiet ville en kille som jag ansåg vara en väldigt nära vän att jag skulle följa med honom hem och spela tv-spel. Jag hade alltid gillat honom och blev smickrad när han gjorde närmanden, och allt ledde till sex. Min första gång. Det var inte skönt, jag visste inte vad jag skulle göra och han blev upprörd när han insåg att jag blodat ner hans lakan. När han gick på toa drog jag på underkläder och sprang ut i trapphuset med resten av kläderna i handen, ringde efter skjuts hem. När jag blev hämtad (hade sprungit en bit därifrån) hade jag blött igenom mina byxor och jag sa åt mamma att mensen kommit lite oförberett.. Skammen.

Övre tonåren. Jag var väldigt full på stan och skulle få skjuts för att sova hos en kompis. Han hade satt igång bastun när jag kom och slängde sig över mig så fort jag tagit av kläderna och lade mig över en av bänkarna i duschen. Jag var så väck, men hans ord ”varför håller du emot för?” ekar i huvudet. Hade ett rivsår från bänken på ryggen i flera veckor, sa år min far att jag backat in i dörren till mitt rum.

20-nånting och kroghoppande med en då väldigt nära killkompis. Ont i fötterna p.g.a klackar så jag fick åka på hans rygg, jag hade väldigt kort kjol men för berusad för att bry mig. Han nuddade mitt underliv när han knäppte händerna under rumpan på mig, inget jag reflekterade över, tills det började stickas hål i strumpbyxorna med fingrarna. När vi närmade oss nästa krog skyllde jag på illamående och ringde taxi och for hem.

110.

Otaliga exempel:

Busschauffören på klassresan som kommenterade mina bröst inför både personal, medföljande föräldrar och klasskompisar. Alla andra skrattade, så då var det väl så att jag måste bjuda på det där då, ”annars har man ju ingen humor”. Det var liksom förbjudet att säga något för mig, men alldeles naturligt för honom att kränka mig inför de andra. Varför har det blivit så, att det ska vara ok att kränka och såra och om man inte skrattar med ”så har man ingen humor”? Min kropp var till för att bedömas. Inte accepteras, inte älskas. Bedömas och kommenteras.

Kollegan på jobbet som står alldeles för nära. Han är vithårig och äcklig och lägger armen om mig. Jag börjar gå allt snabbare för att bli av med den satans armen. Jag är givetvis mer kvalificerad än honom men han tillåter sig att ta på min kropp i ett professionellt sammanhang. Utan mitt medgivande. “Herregud, lite får man ju acceptera. Sexuellt ofredande förekommer faktiskt inte på vår arbetsplats”. Inte en chans att jag skulle yppa detta för någon.

Hemmafesterna med porrfilm rullande. Jag minns att jag tog ut skivan och gömde den, men de hade flera. En av dem som hade en sådan fest arbetar som lärare idag. Detta hände enbart när det var hemmafest hos killar. Undrar varför. Blir för övrigt lika illa berörd när jag ser porrkalendrar/bilder på väggarna hos företag.

En annan gång, jag var kanske 18, hade jag gått hem med en kille. Han började klä av mig och blev hårdhänt. Jag ville inte och tog på mig kläderna och gick. Fort. Jag hade glömt det här, men när jag läste allas berättelser kom jag ihåg. Jag har alltid varit rädd och försiktig – men är det så vi ska ha det? Är det svårt att förstå att om man måste ta i med våld, använda fysisk styrka, så är det inte samtycke? Är det faktiskt svårt?

En annan gång, jag låg och halvsov bredvid en kille och kände plötsligt hans hand innanför mina trosor. Jag steg upp och gick därifrån. Så obehagligt. Hur kommer man ens på idén? ”Här ligger någon och sover, så jag stoppar händerna innanför hennes trosor och tar lite där jag har lust.”

Eller han som tryckte in den. Jag ville inte och vred mig och sa nej, men vi var ju nakna, så.b Då får man ju skylla sig själv. Jag ville aldrig mer träffa honom och han förstod aldrig varför. Jag tyckte inte att jag var skyldig honom någon förklaring, så jag dumpade honom. Via sms.

Eller på krogen där killar/män ur absolut alla åldrar, samhällsklasser och utbildningsbakgrunder och vad man nu kan tänka sig för bakgrund – alla tafsar, t.o.m. de som går i kyrkan! Handen som glider ner över rumpan vid en omfamning – det är inte okej. Och kommentarerna om kroppen – bara håll dem för er själva. Blickarna på krogen, hur killarna kommer bakifrån och tar på ens rumpa eller bröst. Och jag var alltid noga med att inte ha kjol, eller urringat. Och jag drack inte för mycket. Och jag höll i mitt glas med handen över hela tiden. Det var inte så att man kunde vara ”avslappnad” på krogen. Man måste vara på sin vakt. Inte alla män, men tamejfan alla kvinnor måste vara på sin vakt.

Och högstadiet. Herregud. Att ta på brösten/rumpan var ju fritt fram. För den som ville.

18.

Jag är 19 år gammal och bodde i princip på Arken varje helg. En lördag när jag står i lobbybaren träffar jag en manlig vän till mina föräldrar. Han är full och brölar med sina gubbkompisar på ett oskönt sätt. Vi hälsar och pratar kort och jag är artig fast han är uppenbart berusad och oskön. Han har glansig blick och håller sig i bardisken med ena handen för att hålla balansen. Han vill inte låta mig gå utan tornar upp sig när jag tar min drink och försöker runda av samtalet. Innan jag vet ordet av så känner jag båda hans äckliga gubbhänder runt mina bröst, han klämmer till en gång och vänder sig malligt om mot sitt gäng och de alla garvar. Jag springer till toaletten och låser in mig i chock.

När min mamma hämtar mig senare på natten, berättar jag om händelsen i tårar. Hon tror mig inte. ”Han skulle väl aldrig göra något sånt”. Jag ger mig inte, utan lyfter det varje gång han kommer på tal, vägrar följa med dit på middag. Det har nu gått 10 år och de tror mig fortfarande inte. Det största såret är inte att mina föräldrars kompis tog mig på brösten, utan att de är på hans sida.

104.

Midsommarafton år, jag var 18 år. Vi hade samlats ett större gäng vid en strand för att fira. Vi grillade, dansade, drack alkohol och hade trevligt. Kvällen gick och vid 01-tiden ville alla dra vidare till nästa fest. Bara det att min kropp bar mig inte efter en del tequila. Jag kommer ihåg allt som igår (19 år sedan) för jag var helt och fullt klar i hjärnan, men kroppen strejkade helt. Jag kunde inte röra mig. Mina ”vänner” bestämde sig för att gå iväg i alla fall, utan mig. Jag låg på gräsmattan och grät och skrek efter hjälp. Det började åska och regna. Fortsatte ropa på hjälp!

Till slut kom det en kille från en sommarstuga som låg en bit bort, han var helt okänd för mig, troligen en semesterfirande turist. Han kom fram och frågade hur jag mådde och vad som hänt. Han hjälpte mig upp och fick halvt bära mig till stugan. Han var jättetrevlig och omtänksam! I stugan var det 4 personer till som firade midsommar, vi hälsade bara och killen bar mig till hans rum. Han hjälpte mig av med alla blöta kläder och bäddade ner mig i hans säng. Jag kände tacksamhet och trygghet och tänkte att det skulle bli så skönt att få sova. Tills han kröp ner med mig! Han började ta på mig, jag sa uttryckligen nej snälla, flera gånger. Min kropp fungerade fortfarande inte, jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte få bort honom. Han trängde in i mig och hade sina händer överallt! Jag stängde av känslorna, frös till is inombords! Tårarna rann, och jag bara hoppades att han skulle vara klar snart! Efteråt kom jag ingenvart, var tvungen att ligga kvar bredvid killen som nyss våldtagit mig, väntande på att min kropp skulle lyda mig igen, så jag skulle kunna fly!!

Har aldrig sagt till någon, inte anmält, inte skrivit dagbok! Bara minnet, och det är starkt! Har kunnat förtränga det men nu är det på ytan igen! Skam och skuldkänslor! Jag var full, ett klockrent öppet mål! Mitt eget fel! Därför sa jag inget…. dumt!

106.

Jag var 15 år och osäker i mig själv. Jag hade träffat en kille som gav mig oändligt mycket uppmärksamhet för mitt utseende och kropp, vilket aldrig hänt förut. Såklart blev jag ju tagen med storm direkt. Vi umgicks och han var snäll, väldigt självcentrerad men jag tyckte om att vara med honom. Vi var on och off och jag försökte desperat göra allt för att hålla honom kvar. Oskulderna tappades av alla mina vänner och jag började känna en viss press på mig. Så en natt efter en fest valde jag att följa med honom hem, med tanken att ikväll ska jag inte vara oskuld längre.

Vi gosade i hans säng och han var snabb med att plocka fram en kondom men jag ångrade mig direkt och sa att jag inte ville, att vi kunde vänta. Han suckade högt och mumlade något i stil att jag var tråkig och vände sig om och somnade. Jag kände mig minst i världen för att jag inte ville, men somnade också tillslut. Men så mitt i natten vaknade jag av att någonting gjorde ont. Han hade 4 fingrar i mig och hans vassa naglar skavde i mig. Jag blev helt paff, frös till is och låtsades sova en stund till. Smärtan blev tillsist olidlig och jag ryckte till och frågade vad han höll på med. Han svarade inte utan fortsatte, och försökte trycka ner tungan i halsen på mig. Jag puffade bort honom med världens kraft och sprang in på toaletten där jag satt i tre timmar utan att våga gå ut.

När jag tillsist blev så trött så jag nästan svimmade tassade jag tillbaka till sängen och la mig ner där igen. Han gjorde ingenting under resten av natten och sa ingenting följande morgon när jag gick hem. Efter det hörde han inte av sig mer. Mitt hjärta krossades och jag har aldrig känt mig så förminskad i mitt liv. Jag trodde att jag måste ligga med honom för att han skulle vilja ha med mig att göra, för det var ju så alla andra gjorde. Och jag var konstig för att jag inte ville. Jag berättade aldrig någonsin för någon vad som hände, inte mina vänner heller. Jag sa mest att jag helst inte ville ha något med honom att göra för att det var svårt för mig, att han var jobbig och betett sig som ett svin. Ändå blir han än idag inbjuden till gemensamma fester och jag måste låtsas som ingenting.

109.

Av alla kontrollerande saker han gjorde, minns jag bäst när han en gång gick igenom min träningsväska som jag hade glömt hos honom. I väskan rotade han fram mina svettiga trosor som han tydligen inspekterade noggrant, för jag blev sen beskylld för att ha ”gått runt och varit kåt” när jag hade haft trosorna på mig, eftersom trosorna var fuktiga (av svett och flytningar). Men han tolkade det som något annat.

12.

Folk i min närhet har alltid sett mig som en stark person. Man blir väl till slut rätt stark när man lyckas ta sig igenom en rätt otrygg barndom och lyckas se något positivt i allt det sjuka som händer. Efter några destruktiva förhållanden i tonåren och de första åren efter 20 lärde jag mig att alltid le stort, för då frågar ingen och jag behöver inte ljuga om hur jag mår. Jag höll mig vältränad för att ge fysiskt motstånd åt min alkoholist till pojkvän. Det tog lyckligtvis slut.

Helt plötsligt då jag är runt 24 år träffar jag mannen med stort H. Helt otroligt charmig och väldigt hemlig, vilket gör mig nyfiken och jag faller pladask. Han får mig snabbt att förstå hur mycket jag behöver honom och den fysiska attraktionen är enorm. Så småningom gör jag som så många andra kära, jag tillbringar så mycket tid som möjligt med honom och glömmer bort att umgås med mina vänner. Om jag nämner det någon gång förklarar han bara att jag har ju honom och hans kompisar, jag behöver inte de andra. Jag noterar dock att han alltid pratar med sina vänner om att HAN kommer på filmkvällar och fester. När jag påpekar det, då han vill att jag kommer med, säger han bara ”Ja, men de vet att du är automatiskt med när jag kommer dit. ”Jag är helt plötsligt ingen egen person, bara så småningom en galjonsfigur att visa upp. Vi förlovar oss redan efter ca sex månader för det säger han att är en garanti att han är trogen mot mig. Efter det börjar den riktiga psykiska misshandeln. Om jag inte gör som han säger och på det sättet som han säger så är jag en ”värdelös, jävla hora” det var bland de snällare uttrycken han använde av allt han kom på. Han sa en gång åt mig ”Det finns verkligen inget jag kan säga till dig som får dig att ta åt dig, va?” Jag kopplade på järnansiktet för att han inte skulle se hur han kom åt mig. Han började ana att jag funderade på en väg ut därifrån. Då såg han till att vara en underbar pojkvän ungefär varannan dag och ett monster varannan dag. Vilket gjorde att jag till slut tvivlade på mig själv och mitt sinnestillstånd, inbillade jag mig? Men han är ju fin ibland och han behöver mig…

Till slut kom den natten när det inte funkade längre. Han hade hittat min dagbok och gick runt omkring mig och läste högt valda delar som ett mantra. Jag fixade inte det längre och det blev en fysisk fight mellan oss där det för mig handlade om att överleva (psykiskt). Jag tog mig ut ur lägenheten, tog min bil hem till min mamma som bodde 4 km därifrån. Jag stannade fyra gånger på vägen för att kräkas.

Mamma tog hand om mig den månaden jag behövde för att hitta bostad.

Efter det visade det sig att han började åka runt till mina nära släktingar och berätta hur hemsk jag hade varit mot honom och otrogen dessutom. Charmig och karismatisk som han var lyckades han få dem att tro honom. Dem började mer och mer ta avstånd från mig, det var ju honom det var synd om. Snart ville ingen veta av mig mera. Jag kommer aldrig att glömma när jag åkte till min älskade morfar, han om någon skulle ju förstå mig, men morfar öppnade dörren, tittade på mig med förakt och sa ”sådana som du har inget här att göra” och så stängde han dörren framför mig. Jag hade ingen kvar och mina vänner kunde jag ju inte komma krypande till när jag hade försummat dem. Då bestämde jag mig därför att jag inte ville fortsätta det här livet. Men jag visste inte hur jag skulle göra det. Min syster hade vid det skedet börjat ana att något inte stod rätt till med alltihopa och hon kontaktade mig. Hon förstod inte då hur otroligt mycket det betydde. Hon såg att det var illa och fanns där för mig, hjälpte mig upp tillbaka och lyckades få mina föräldrar att förstå vilka lögner som hade fått dem så övertygade.

111.

T.ex. när jag var runt 15 år var jag på fest hos en kille jag gillade. Där fanns även en äldre man med som vi alla tyckte var väldigt häftig som hängde med oss småglin och berättade story efter story. Han och killen jag gillade var inne i killens mammas sovrum och jag gick in dit för att fråga något. Den äldre mannen puffade mig och killen ner i sängen och tyckte att vi kunde ligga där och mysa lite. Vi skrattade lite och blev kvar på sängen. Den äldre mannen tyckte att killen skulle knäppa upp min blus. Killen skrattade och tyckte att ”Javisst” och började ta tag i mina knappar. Jag sade nej och killen slutade direkt. Då tog den äldre mannen tag i mina armar, höll dem mot sängen ovanför mitt huvud och sade att han kunde hålla i så det gick lättare. Då kände jag paniken växa och sade ifrån rejält. Jag tackar gudarna för att killen jag gillade sade ifrån åt mannen och han släppte mig.

Eller när jag var på fest hos ett ex. Jag blev för berusad och jag lade mig på exets säng och somnade. Jag vaknar av att någon ligger nära mig och kramar om mig och gör närmanden. Jag tror till en början att det är mitt ex, men inser varefter jag vaknar att det inte är han. Jag tar mig snabbt upp ur sängen och söker mig till vänner.

Eller när jag och min dåvarande är på fest. Jag frågar om någon kommer med och dansar när jag hör en bra låt och hans vän vill komma med. En kille jag aldrig har träffat förut. Det är technomusik, så jag hade inte i tankarna att han skulle börja ta på mina bröst mitt i allt. Jag blir skitarg varpå han säger ”Det här behöver vi väl inte berätta åt något?”. Jag säger ”Nej”, men ångrar mig på vägen ut. Jag berättar för min kille direkt och han som tog på mig hade tydligen en flickvän också för hon hörde vad jag sade. Killen förnekade och flickvännen valde att tro på honom. Min kille trodde dock på mig och vi drog.

60.

Jag har vuxit upp med en man som från att jag var ca 5 år gammal utnyttjade mig sexuellt. Det började ofta med lekar där han kittlade mig och som slutade med att jag skulle runka av honom. Jag visste inte vad den vita geggan var för något men han sa att det behövde få komma ut och att jag var den enda som kunde hjälpa honom med det.

45.

Jag var 15 år. Skulle bara sova över hos honom. Vi var bara vänner, inget mer och det hade inte varit något mer mellan oss förut heller. Jag kom hem till honom ganska sent och han satt och spelade. Jag började ta av mig lite kläder och lade mig ner i sängen och såg på tv. Han kom och la sig i sängen en stund efter. Jag tänkte inte på att han skulle börja ta på mig eller nånting, hur skulle jag kunna veta det liksom. Jag tänkte inte det om honom. Det gick en stund och han började sedan ta på mig lite smått. Jag flyttade mig lite ifrån honom och frågade vad han höll på med. Han svarade bara att han jävlades lite med mig. Han började knäppa upp min bh. Jag frågade varför han gjorde det och då sa han bara att jag inte behövde ha den på när jag skulle sova. Jag sa att jag brukar ha den på när jag sover, men han tyckte den skulle va av. Han fortsatte ta på mig över hela kroppen. Jag sa att det inte kändes okej och jag försökte flytta mig längre ifrån honom men det gick inte för han höll kvar mig. Jag orkade inte försöka få honom att sluta längre, jag bara blundade, höll inne tårarna och väntade på att det skulle va över.

Jag var helt förstörd dagen efter.

17.

Det här hände när jag var ca 10–11 år. Min bror, som var 28 år och bodde i Sverige, kom hem över helgen och hälsade på, han skulle dela rum och dubbelsäng med mig. På kvällen och natten festades det rejält i huset, han och mina föräldrar. På morgonkvisten vaknade jag av att någon var inne och fingrade mellan mina ben och viskade mitt namn. Jag blev chockad, låtsades sova och äcklades av det och tänkte på hur jag skulle komma därifrån.

Skammen över att kroppen reagerade på beröringen och att det här är så fel det kan vara, det är min egen bror och jag är ett barn. Småningom slocknade han igen i sin fylla och jag kunde ta mig därifrån, med känslan att vart skulle jag ta vägen? Jag ville bara ut ur huset och jag ville aldrig mer se honom.

Det var tidigt på söndagsmorgonen, men jag tog cykeln och virrade runt, tills klockan blev så mycket att jag kunde åka till min syster och hennes familj som bodde en bit bort. Där stannade jag hela dagen tills jag visste att han hade åkt. Jag berättade aldrig något åt någon och har inte gjort det förrän nu.

Min bror och hans familj var jag naturligtvis tvungen att träffa på då och då igen och ingen låtsades förstås om någonting. Men det fanns nog alltid i bakhuvudet på mig. Jag hoppades ju att han hade varit så berusad, att det var därför han gjorde det och att han ingenting mindes. Men han förstörde mycket för mig den morgonen, man blir skadad av sådana övergrepp.

58.

Det var sommar, krogen hade stängt och jag var i 20-års åldern. Jag och mina vänner ville inte sluta festa så vi hamnade på en efterfest. På efterfesten träffade jag en rar och trevlig kille där det ena ledde till det andra och vi hamnade i ett av de alla sovrummen. Vi hade sex, allt var frid och fröjd och vi somnade. Helt plötsligt vaknade jag av att det var en till man i sängen som låg och smekte mig. Jag låg inklämd mellan dessa killar och kände mig trängd. Jag blev så paff så jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Så jag låg tyst där och sa inte ett ljud. Jag försökte dra mig undan men det gick inte. När han hade tröttnat på att smeka mig och ville ha mer så lade han sig på mig och hade sex med mig. När han var färdig rullade han över på rygg och somnade. Jag klev upp ur sängen och klädde på mig. Ringde min älskade mamma som kom och hämtade mig. Jag bad om ursäkt för att hon behövde se mig i det skicket jag var i. Jag kommer ihåg att jag bara ville hem, hem till egen säng och trygghet.

Under allt detta och efteråt så är det enda jag tänkt till mig själv, varför sa du inte nej. Och du får skylla dig själv som inte sa nej.

6.

Jag har mitt första minne från högstadiet, från när jag precis som många andra testade på alkohol för första gången. Jag var på en fest med några som var något år äldre än mig. Vi drack och efter ett tag lagade några killar en drink till mig och hetsade mig till att dricka upp den så fort jag bara kunde. Efter det förlorade jag all kontroll över min kropp och jag kunde knappt se för det snurrade så mycket. En kille hjälpte mig in på ett rum och lade mig i soffan. Sedan lade han sig själv på mig med all sin vikt och försökte gång på gång trycka in sin tunga i min mun. Jag var rädd och trodde att jag skulle kvävas. Sedan började han knäppa upp saker och ting, medan jag låg där nästan medvetslös och livrädd. Den gången kom som tur var en annan in i rummet precis då och frågade ”vad fan han gjorde”, och jag fick hjälp att komma därifrån. Dagarna efter var jag tyst och svalde alla rykten som gick. En vecka senare ”hade alla hört” och jag skulle ”festa” med en annan grupp människor. Vi satt runt ett bord ute i en skog när en kille som hade varit på mig tidigare under kvällen började ta på mig. På ett brutalt, äckligt sätt, innanför kläderna mitt bland allt folk. Jag blev livrädd, frös till is och kunde bara tänka ”bara du sitter stilla och är tyst är det ingen som ser eller märker något”. Jag skämdes något fruktansvärt. Ryktena gick återigen och jag bara svalde det. Jag trodde ju att jag fick skylla mig själv.

Några år senare i gymnasiet tog sig min dåvarande pojkvän friheten att ”ha sex” med mig mot min vilja. Det var fortfarande sommar, vi var hemma hos honom och vi hade nyss gjort slut. Han skulle precis åka iväg för att spela korpfotboll. Men först fick han för sig att han skulle ha sex med mig en sista gång. Även om jag så inte ville. Jag sa nej gång på gång, stretade emot och kämpade med våld för att ta mig loss men lyckades inte. Jag grät och han var för stark och det gjorde ont. När han var klar gick han ut till sin skjuts och åkte iväg till matchen. Utan att säga ett ord. Jag har aldrig känt mig så förnedrad i hela mitt liv. Efter det fick jag vestibulit och gick med det i evigheter innan jag sökte hjälp, för jag ville ju inte att någon skulle få veta. Även här skylde jag bara på mig själv. Och ja, hela min syn på sex och relationer ändrades där och då. Den jag hade litat mest på svek mig störst. Det var först när en annan pojkvän något år senare ifrågasatte mina problem, som jag berättade det för någon, för första gången. Han bekräftade vad som hade hänt och hjälpte mig att inse vad jag hade varit med om. För bara ett år sedan fick jag ett erkännande av denna kille. Han erkänner alltså att han hade våldtagit mig, men inte ens ett förlåt fick jag.

16.

När jag var 12 år började en 17-årig kille skriva till mig på Internet. Det tog inte länge innan jag trodde jag var ”kär” och det var det häftigaste någonsin. Han flörtade och påpekade ofta hur söt jag var. Efter några veckors chattande erkände han att han redan hade en flickvän, men att han hade frågat henne om vi tre kunde ha en trekant. Hon hade (som tur var) lämnat honom efter det förslaget. Och jag,12 år och bara ett barn sa nej tack med en klump i magen. Han började bli arg om jag träffade kompisar istället för att skriva med honom. Jag hade kanske blivit 13 år när han fick mig att skicka bilder på mig själv. Bilder jag skämdes så mycket över men jag vågade inte säga nej. För då blev han arg och då gjorde jag fel. Han tvingade mig också att skriva långa meddelanden om hur det skulle vara om vi två hade sex, medan han runkade och läste. Vid många tillfällen länkade han utan förvarning porr till mig och sa att han föreställde sig att jag var tjejen i videon. När jag var 15 år kom han till Åland för första gången. Det första han ville att vi skulle göra i mitt flickrum var att lägga oss i sängen. Han drog snabbt upp min tröja och jag frågade vad han höll på med, då sa han att han bara ville känna på tyget. Sen kysste han mig hårt. Några dagar senare kom han och sov över för första gången. Och han skulle ha sex med mig. Jag var absolut inte redo, men han fortsatte be och sa att det ändå måste vara första gången någon gång. Det var allt ifrån skönt. Han ville efter några gånger strypa mig och binda fast mig. Jag vågade inte säga emot och grät många gånger under tiden, men han slutade inte för det.

I nästan ett år var jag fast med honom. Jag vågade knappt umgås med min familj för då skulle han bli arg. Jag hatade mig själv och jag hatade att vara med honom, men jag vågade inte vara med någon annan. Jag fick styrkan att göra slut med hjälp av mammas stöd. Han hotade med att ta sitt liv, flera gånger. Men som tur är lyssnade jag för första gången på mamma istället för honom.

217.

Här är en berättelse som ändå dyker upp i mina tankar. Jag var tillsammans med den här killen, jag var 25 år gammal. Vi hade en mycket stormig relation och jag hade för länge sedan tappat greppet om vad som var okej och inte okej att göra mot någon som man är tillsammans med.

Killen var i alla fall väldigt väldigt arg på mig efter ett snedsteg han tyckte jag gjort. Efter att ha brutit ned mig mentalt i ett par dagar tyckte han att det var okej med ett ”straffknull”. Tillika som jag ledsen och skamsen ville jag vara honom till lags och att han skulle ”bli glad” igen. Så jag gick med på att han ”satte på mig”, han tvingade mig även att suga av honom, en grej som han visste att jag inte gillade. Det mest vidriga i situationen är att jag gjort en abort någon vecka tidigare och sex med penetration var inte att rekommendera på grund av infektionsrisken.

Efteråt börjar jag gråta. Han lägger sig bredvid och smeker mig över håret, han säger något i stil med: ”Ja, nu när du gråter märker jag att du äntligen inser att du gjort fel”.

61.

Några av få händelser i mitt 27-åriga liv:

När jag var 14 var jag tillsammans med en kille, vi båda var oskulder. Han ville ha sex, men inte jag. Efter några veckors tjat gav jag med mig. Det tog så ont. Det kändes som att jag skulle gå sönder. Jag grät och sa att det tog ont, min kropp var stel som en pinne. Allt signalerade nej, men han fortsatte. Här i detta ögonblick förstördes sex för mig. Det här fortsatte i 2 år. Han var väldigt svartsjuk och tog stryptag på mig en gång och jag trodde att jag skulle dö. När vi hade gjort slut började han stalka mig. En gång stod han utanför en av mina killkompisar då jag var påväg hem till en väninna för att sova. Han var berusad och arg och kastade ner mig i gatan. Jag lyckades göra mig fri och sprang 10 minuter utan att vända mig om.

Jag ska fylla 16. Min bästa vän har på gång med en fotbollsspelare. Vi blir bjudna på efterfest till honom och hans rumskamrat. Vi har det väldigt trevligt, dansar och dricker. Sen går min vän in med killen i hans rum och jag lägger mig på deras soffa. Den andre killen går in till sitt rum. Jag håller precis på att slumra in då rumskamraten plötsligt lägger sig bakom mig, naken, trevande händer. Jag fryser till is. Jag försöker mota bort honom men får inte fram ett ljud. Han tvingar sig in, det tar ont. Han kastar omkring mig som en liten docka, en liten 16-årig docka. Han var runt tio år äldre. Jag känner mig äcklig. Jag skäms. Det tog några år innan det sjönk in att det jag var med om var en våldtäkt. Har haft svårt med fotbollskillar efter den här händelsen. Något måste göras för att spräcka den rådande machokulturen.

En man stöter på min kompis, hon säger nej men han lyssnar inte. Han tar henne på brösten. Jag springer fram och ställer mig emellan. Han tar stryptag på mig.

Jag står på arken. En kvinna kommer fram och tar mig mellan benen.

Jag går utanför indigos uteservering, det är mycket folk. Det är sommar och jag har kjol. Jag känner hur två fingrar tvingar sig in i mig, jag får panik och vänder mig om. En okänd man står och flinar.

231.

Vanliga exempel på män som har bestämt att jag är till för dem.

När jag arbetade som hyttstäderska.

En kille klappar mig på rumpan och jag vänder mig om och ger honom en klockren örfil. Hans reaktion var att bli förolämpad och säga, “Vad fan håller du på med? Är du inte klok?”. Det enda som räddade mig från att inte få en knuff eller liknande (blicken berättade hans ilska) var att hans vänner skrattade i grupp åt hans misslyckande. HAN var förolämpad.

Jag blev spottad på för att jag var äcklig då ett ex fått veta att jag legat med killen som jag var med då jag och exet första gången hade träffats. Samma ex som senare slängde mig i gatan för att jag var falsk och en äcklig människa. Samma kille som välte ner mig på sängen och började slita av mig byxorna medan han skrek att “Var det det här jag ville ha vah vah?”, men som backade då han var för full. Han mindes inget dagen efter och fick mig att tvivla på om det verkligen hade hänt. Lucky me.

Mannen som hade varit obehaglig mot de flesta flickor jobbade på samma pass som jag. Droppen var då jag satt mitt emot honom i frukostsalen och han lutade sig fram över bordet, väntade tills att han hade låst min blick och sa att “flicka, om jag skulle få vara ensam med dig skulle jag knulla dig så hårt och länge medan jag höll dig i håret att du skulle skrika efter mer och aldrig behöva någon annan igen”. För chockad för att göra något annat än att byta bord den dagen och stå ut tills jag kom hem och ringde min förman för att berätta. Mannen fick sen byta skift så att vi inte såg honom mer. Han fick behålla sitt jobb med en varning.

Jag var ute på galej, det stannade en bil vid ett rödljus då jag gick över vägen och jag var säker på att jag kände föraren så jag hoppade in bak i bilen med ett “Heej”. För att sedan upptäcka, att shit, de här människorna känner jag inte alls. Vi skrattade åt det hela, jag bad om ursäkt och bad om att få bli avsläppt. Föraren försäkrade mig om att det är lugnt, han kör hem mig. Han trodde att jag var så full så att jag inte skulle märka att han började köra ut mot Järsö efter att ha släppt av sin kompis som var med i bilen. Jag krävde att han skulle stanna bilen. Men först då jag iskallt sa att jag hoppar ut om inte, så stannade han. Då slängde han sig bakåt i bilen och försökte äta upp mitt ansikte med tungan medan han drog i mitt lår och andades tungt orden “kom igen nu det blir skönt”.

Jag knuffade bort honom och det skulle helt klart ha gått värre om jag varit för full ute på Järsö. Jag gick hem den kvällen och jag minns att jag skämdes så fruktansvärt för att det var jag som orsakat hela min situation. Träffade samma person i restaurangvärlden senare. Han undvek mig vilket fick mig att inse att ja fan, det VAR inte min skuld.

Chefen som ansåg sig ha all rätt att återkommande komma bakifrån, hålla stadigt i ens midja och trycka sitt kön mot baken, så att jag faktiskt kände hans kuk mellan mina skinkor. Ofta.

229.

När jag växte upp med min singelmamma i Mariehamn var det en hel del män som kom och gick i vårt hem. För utomstående kanske det verkade som att det var min mammas män, men jag upplevde det lite annorlunda.Mamma delade gärna med sig av dem, vilket jag inte alls var intresserad av. Jag kände alltid att jag inte ville ha med männen att göra. Jag visade också motstånd, men vad hjälpte det?

Det började när jag var 10 år med en man som försökte klä av mig och kysste mig trots att jag gjorde motstånd. Han stannade kvar länge i vårt hem efter incidenten. Mamma anmälde det senare och det blev rättssak, men jag kände mig ändå sviken över att ha blivit lämnad ensam med honom efter skolan så många gånger. När just den mannen lämnat oss kom och gick det olika män som sa opassande saker och tafsade. Mamma skrattade mest bort allt. Mamma och jag blev som i någon form av symbios med männen. Hon tyckte inte det var nån skillnad om dom umgicks med henne eller med mig. Ibland tröttnade hon på dom och skickade dom då på mig, fast jag inte var intresserad. Och ständigt skrattade hon åt mig när jag blev sur på hennes beteende.

När jag var 13 år började jag längta efter att flytta hemifrån, det kändes som enda utvägen. Det dröjde dock tills jag var 17 år innan jag fick flytta. Då var jag redan så förvirrad av alltihop så jag hade hunnit inleda ett förhållande med en man som var mycket hemma hos oss. Han hade många problem och det blev bara värre med åren. Han utnyttjade mig på alla tänkbara sätt; ekonomiskt, kroppsligt osv. För mig blev övergreppen vardag, eller blev, det hade jag ju växt upp med. Vi var ihop i över 8 år. På slutet blev det allt mer våldsamt, speciellt när jag gjorde motstånd då jag bara inte orkade med mer och fick nog. Jag åkte till akuten vid två olika tillfällen. Den ena gången lyckades jag ta mig själv dit med bruten näsa. Den andra gången dunkade det och ringde i huvudet så att jag knappt kunde tänka. Jag ringde en vän och sa att hon måste komma annars dödar han mig. Det kändes som att livet snart skulle ta slut fast jag bara var 23 år. Ett par år senare när jag var 25 år flyttade och bytte telefonnummer.

Jag träffar mamma så lite som jag känner att jag måste (för man måste väl?) Hon skrattar fortfarande bort saker och det har på senare tid hänt att hon gett mitt telefonnummer åt män hon träffar.

222.

Detta är några år sedan men jag skäms än idag.

Jag blev tillfrågad att skjutsa hem mitt fulla ex en natt när han inte hittade annan skjuts. Snäll som jag var så åkte jag och hämtade honom och skjutsade hem honom till sig. Han erbjöd sovplats då jag hade en ”längre” väg hem och jag tänkte att sova över kan jag väl göra, trots att vi inte hade setts på ett tag.

När vi kommit in och sedan lagt oss i sängen så däckar han av ganska snabbt, och när han väl slutat snarka i mitt öra så somnade jag också. Det gick någon timme tills jag vaknade av att han var i mig, jag fick panik och låg helt stel och stilla. Det var både vaginalt och analt, något jag aldrig sagt ja till förut med honom.

Jag fick inte ur mig ett ord under “akten”, jag grät tyst i kudden och lät honom hålla på tills han inte orkade mera. Dagen efter pratade vi inte om nattens händelse, jag sa bara hej då och for hem. Väl hemma bröt jag ihop och stod i duschen i timmar kändes det som. För att få bort den skammen, smärtan och ångesten jag hade.

Egentligen borde jag ha sagt ifrån, för det var ju inte på mitt villkor som vi hade sex. Före det här, när vi väl hade ett förhållande så hade vi det bra och sexet var inget bekymmer. Tills den dag jag är oförberedd på det och blir utsatt för det mot min egna vilja.

Efter denna händelse sa jag upp kontakten med honom, idag när jag möter honom och hans nuvarande sambo så kan jag inte se honom i ögonen.

42.

Jag var 15 år gammal, hade min första pojkvän som var svensk, omåttligt populär och cool. Efter några veckor tyckte han det var dags för sex. Jag var absolut inte redo för sexdebut men han ville ju och det stod många tjejer på kö om inte jag ville. På golvet i en liten trång skitig toalett blev jag av med oskulden och det var vidrigt, hur skulle det kunna vara annat eftersom jag inte ville!? Jag antar att det var där allt blev galet, jag ville inte men han ville, kompistrycket påverkade mig också, det var ständiga frågor om vi “gjort det”. Det var redan där jag lärde mig att man ligger med killar för att man ska göra det och för att dom vill det.

En sommar var det en stor fest i Eckerö, jag och en kompis blev efter skjutsen in till stan och vi träffade tre äldre killar som skulle tälta en bit därifrån. Jag tror vi var 16 år och killarna som vi visste vem var men inte kände var kanske mellan 20-35 år. Dom tyckte vi skulle följa med dem, efterfesta med dem och sen tälta där. Känslan jag hade på morgonen kommer aldrig att försvinna. Jag har inget minne av kvällen/natten efter vi kommit till tältplatsen. Jag vaknade ensam i ett av tälten, naken och helt nedblodad i underlivet och låren. Jag vet ännu inte idag vad som hände den natten, vem eller vilka som gjort vad med mig…

190.

En av många gånger …

Jag är 13 år, ska ”sova över” hos en ny klasskompis. Planen var att ta brandstegen ner och ut till festen på samma gata. Det var mycket spännande och för hårt hållna mig, totalt superförbjudet hemifrån.

Festen var hos en ca 5 år äldre kille, där var killar och män i olika åldrar men alla minst 5 år äldre. Alla drack öl, i ett rum rullade porrfilm på tv:n, jag minns inte om jag drack något men hade ändå roligt då de flesta var helt schyssta killar. Vid midnatt kom en granne till, en man i min pappas ålder. Han fattade tycke för mig direkt och han berömde mitt utseende. Han ville att jag skulle sitta i famnen på honom, det kändes inte alls bekvämt så jag rymde undan honom hela tiden. Sista gången han grabbade tag i mig tryckte han ner mig på köksgolvet och satte sig på min rygg. Jag skulle masseras med en kam på ryggen, han drog upp tröjan och knäppte upp bh:n medan jag sprattlade hejvilt. Jag slapp ingenstans och hans grepp bara hårdnade samtidigt som något annat hårdnade och han juckade mot min rumpa. En av killarna såg tydligen att min panik var äkta och han sa åt X att lägga av men fick ett upphetsat garv tillbaka, det var som att det eggade honom ännu mer att folk började reagera. Hans ena hand släppte greppet om mig och började vandra över hela min kropp, in under kläderna, han låg över hela min kropp. Jag minns min sista tanke innan tårarna började spruta ”fan fan pappa hade rätt, dom är kåta svin allihopa och bara ute efter en sak”. Samtidigt som tårarna väl kom så bara dundrar det till och X flyger av mig, en av killarna fick tack och lov nog! X åkte ut ur huset och jag blev galen av raseri. Ordet pedofil fanns inte ännu men jag skrek åt han att han kunde vara min pappa osv, han var livrädd att jag skulle skvallra till hans fru. Jag har träffat på honom som vuxen, en till synes normal karl, skrämmande nog.

142.

Jag var 18-19 år och kär i en kille som var två år äldre än mig. Han var en snäll, väluppfostrad, påhittig, smart och snygg åländsk kille. Han var tillsammans med en tjej och de hade varit tillsammans i många år så vitt jag vet. Jag träffade killen genom gemensamt intresse. Han flörtade med mig och jag flörtade tillbaka. Han berätta att han skulle göra slut med sin tjej. De hade det dåligt tillsammans.

Jag är osäker på när exakt det tog slut mellan dem. Eller om det ens tog slut mellan dem medan han hade kontakt med mig. Vi hade tät kontakt över olika chatprogram. I början väldigt oskyldigt och kompisaktigt. Sedan blev han gradvis mer och mer dominant i sin kontakt. Han styrde alla samtal att handla om sex och jag försökte lixom styra bort från sex. Jag var kär och uppfattade till en början inte alls ”signalerna”. Han styrde och ställde och blev mer och mer manipulativ. Skickade dickpics, ville videochatta, ville att jag skulle onanera i kameran.. Vissa saker gick jag med på efter massvis med tjat. Jag var ju så kär och trodde att han också var det.

Vi umgicks en del i och med gemensamt intresse. Han erbjöd sig några gånger att skjutsa mig färjan och jag tyckte det var trevligt och gentlemannamässigt. Tills den gången han svängde av på en skogsväg och vägrade köra vidare om vi inte hade sex först. Jag gick med på det för jag kände inte att jag hade några andra val. Och jag intalade mig själv att jag nog ville ha sex egentligen. Efter att han hade fått vad han ville ha så upphörde all kontakt. Bland många av mina manliga vänner inom detta intresseområde hyllas han för att vara en fantastisk människa som står upp för jämställdhet och för att han är en sån fantastisk pappa.

Jag blir illamående varje gång fast detta hände för över 10 år sen. Det är första gången jag berättar detta för någon.

24.

Jag kunde skriva en hel bok om oss. Dock inte med rätt tidsbegrepp. Jag har förträngt allt en gång och sedan tvingats ta emot alla minnen som bara exploderat in i hjärnan.

Men jag ska ge axplock av det som skett.

Vi har sex, jag vet att det är inom de fem första månaderna av förhållandet p.g.a var de sker. Han har analsex med mig mot min vilja, jag säger nej sluta och försöker komma bort. Han spräcker mig. Jag har problem än idag av det.

Han vill ha sex, flera gånger om dagen helst. Det botar allt! Sex vid mens, migrän, trötthet, you name it. Otrogen där emellan. Han har en lista där han skriver ner namnen på de han varit med i telefonen. Jag råkar se denna då han en gång slocknat i fyllan och skickar dem till mig själv. Detta slutar med en biljakt i tjudö där jag springer och han jagar mig med bilen vid en strand. Han vinner.

Jag måste radera allt.

Jag blir gravid en gång, han är säker på att jag varit otrogen för han skulle minsann inte göra mig gravid. Han försvinner den kvällen och är borta i två dagar. Han bekänner otroheten han gjorde när han var borta och har mig att skälla ut tjejen för det var hon som utnyttjat situationen hos honom. Jag får välja mellan honom eller barnet. Han följer med till alla läkarbesök, minns inget av dem. Vid gyn träffar vi sköterskan som ska ge mig tabletterna. Då börjar han gråta och är arg för att jag gör så här mot honom. Hon rycker tabletterna ur handen på mig och ger mig en blick som dömer mig som helt självisk gentemot denna underbara man. Ett hopp föds, kanske han ändrade sig trots allt! Utanför sjukhusets entré tar han ett hårt grepp i min arm och drar mig mot sig och väser ”imorgon siddu är det bara att svälj dom där tabletterna för jag ska inte ha något barn siddu!” Nästa dag samma sjuksköterska, samma blick som dömer mig 1000 gånger om. Han är tyst och ser ut som en ledsen hundvalp. Jag sväljer tabletterna snabbt. Det är en fredag och han festar hela helgen. Måndag morgon kör han mig till sjukhuset, är med och är världens gulligaste kille. Men då allt är klart med bara väntan kvar säger han att han inte tänker tillbringa dagen på detta sätt utan drar iväg. ”Dom sa att de ju tar troligtvis hela dagen innan allt är ute så kommer efter dig vid 17!” Fostret kommer ut 30 min efter han gått. Jag ringer om att jag får åka hem, han svarar inte. Han sms:ar att han dricker öl och hämtar mig ikväll. Vi skall på 1-årskalas kl18.

Han umgås med en annan tjej hela dagen, dom åker båt. Ser bilder fler år senare. Han hämtar mig på sjukhuset, kör en omväg för att fördriva tid innan.

Han kör in på en skogsväg som går att åka runt. Han stannar på ett ställe, säger att jag ska suga av han på motorhuven för att han inte får ha samlag med mig på en bra tid framöver p.g.a den där satans graviditeten. Eller i andra hålet, jag gör det, för husfridens skull. Sen åker vi på barnkalas. Och efter det vidare till hans stuga utan el och vatten.

Sista gången jag festar i vårt förhållande är den 5.12.2007. Han är på personalfest, jag tänker överraska och möta upp honom på krogen. Jag gör mej fin och är på strålande humör, möter spontant vänner på krogen och umgås. Träffar en killkompis och just som vi pratar kommer han. De blir ett jävla liv, jag påstås har varit otrogen igen. Han försvinner och jag ser honom inte på resten av kvällen förrän kl är vid 02. Då ska han hem och har letat i timmar efter mig för han har tappat bort hemnycklarna. Jag vägrar för jag har trevligt, men han släpar med mig. Jag säger att jag släpper in honom på Nygatan och sen tänker jag gå tillbaka, men det gillar han inte att höra! Han tar och vrider ena armen bakåt så jag krokas fast, den andra över halsen. Jag får ingen luft och tappar väska med innehåll. Sitter på knä fortfarande med armen i ett grepp som gör mig orörlig. Jag gråter och beordras att plocka upp grejerna. Jag ser tre män gå förbi Hotell Savoy, ingen vill se mig. Han lägger handen över min mun, drar upp mig och för mig mot porten. Jag leds upp. Vi går in i lägenheten han kastar mig på golvet och flyger på. Han stryper mig och jag  tänker att nu är det kört.

Men precis i rättan tid slutar han och stiger upp. Jag kippar efter luft, lutar på ena armbågen åt sidan och försöker fråga vad han håller på med men det låter mest som gröt. Då börjar han sparka två sparkar som mot en fotboll, fullt mot min mage. Jag får kräkreflexer och kryper runt på knä, vet inte hur länge. Sen mitt i allt kommer han tillbaka och är världens gulligaste, gråter och är ledsen. Han hjälper mig, kramar och pussar. Han säger att han inte kunder rå för att jag lagt mig just där så han snubblade över mig två gånger, jag måste ju förstå att de var i misstag.

Detta blev långt. Detta var lite av 3 år med honom.

98.

Jag hade just kommit ur ett dåligt förhållande, och mådde ganska dåligt psykiskt. Det var en period jag festade ganska mycket och jag var nog inte särskilt snäll med mig själv. Det var sommar och en av de större årliga begivenheterna pågick. Jag träffade en kille som jag tidigare såg på som en slags storebror och vän, tidigare on-off pojkvän till en väninna och även generellt omtyckt av dom flesta jag känner. Han säger att han finns där för mig ifall jag behöver prata om mitt break-up. Han bjuder på dricka, ser till att jag aldrig är tomhänt. Jag är van med att man bjuder kompisar, så jag försöker bjuda tillbaka, men han hinner före hela tiden.

Jag skall sova hos två kompisar, som redan har gått hem för kvällen. Krogen stänger, och han som jag tycker är schysst säger att han tänker följa mig, så jag kommer hem säkert. Jag är väldigt berusad, och hemfärden går väldigt långsamt, vi pratar om allt möjligt. Vi pratar om mitt tidigare förhållande, jag börjar gråta. Vi stannar och sätter oss, han försöker trösta mej. Plötsligt börjar han kyssa mig, jag fryser till is, säger nej flera gånger och försöker trycka bort honom, men han bara fortsätter. Hans händer hittar snabbt in under min kjol/klänning och jag känner hans äckliga fingrar inuti mig. Jag fattar att det inte hjälper att säga nej mera, men lyckas få honom att sluta genom att låtsas att jag måste spy. Han envisades med att följa mig hem, och när min kompis öppnade porten så låtsades han att han inte hade någonstans att sova. Vi blev tvungna att dela på vinkelsoffan, jag minns att jag lade mig fullt påklädd, trots den höga sommartemperaturen. Det sista jag minns innan jag somnade var att han tafsade på mina bröst.

En annan gång har jag och flera andra kompisar festat hos en killkompis jag litar på, jag är väldigt full och känner att jag behöver sova, så jag får låna en säng för att sova någon timme. På morgonsidan när jag vaknar så upptäcker jag att mina byxor och trosor är nerdragna till just ovanför knäna (tacka vet jag skinny-jeans som man får åla sig i/ur!!!) Jag vet än idag inte vem som har tagit sig rätten till att göra detta, men det känns väldigt olustigt när man vet att det är en bekant men inte vem!

Jag har flera liknande händelser, men detta inlägg skulle bli väldigt långt om jag skulle skriva allt.

35.

Jag var kanske fyra år första gången jag minns hans händer på min kropp. Obehag. Rynkiga gamla händer och ett flåsande fult ansikte. Blöta äckliga pussar. Nafs i örat. Tungan i mitt öra. Äckelkänslor. Han var min mormors man. Min mamma visste. Hon hade själv råkat ut för honom. Min mormor visste nog också egentligen. Andra vuxna visste. Pratade om det, hur obehaglig han var, men gjorde aldrig något. Min pappa valde att inte se. Ingen sa något. Ingen gjorde något. Det höll på tills jag var kanske arton, minns inte exakt, då jag gick till en psykolog för att samla mod att ta upp saken i familjen. Efter en tids terapi berättade jag för mamma att jag skulle berätta för mormor. Min mamma bad mig låta bli. Jag berättade ändå. Mormor vägrade ta det till sig och lät aldrig sin man veta att hon visste.

2.

Jag har varit med om det klassiska tafsandet och gnidandet på krogens dansgolv. Äckel. Varenda en. Men har också varit med om ett typiskt ”gubbäckel” som tog sig rätten att tafsa.

Jag skulle skolas in på ett demensboende och fick en äldre man (han var närvårdare och enligt honom själv före detta massör) som skulle lotsa mig. Vi gick ut och rökte och där passade han på att dra typiska, osmakliga sexskämt till mig, som då var 18 år. ”Jävla gubbäckel”, minns jag att jag tänkte.

Senare beklagade jag mig över att jag hade en sån sprängande huvudvärk. Varav han svarar ”Jag har jobbat som massör, jag vet hur du får bort din huvudvärk tvärt!”. Vid denna stund tänkte jag ”åh perfekt, något tips som jag kan göra själv!”. Nej då, HAN skulle visa var man kunde trycka för att huvudvärken skulle släppa.

Han satte sig på en stol och visade att jag skulle komma närmare. Jag ställde mig med sidan mot honom och han sätter sin ena hand på min rygg och börjar trycka med fingrarna på min svanskota. Den andra handen sätter han just ovanför min fiffi och trycker med två fingrar på blygdbenet. Jag hamnar i chock och det känns som en evighet innan jag sliter mig därifrån och skyller på att jag behövde ringa någon.

Jag ringde dagen efter till den dåvarande äldreomsorgschefen och frågade vad i helvete de har för gubbslem som jobbar inom vården. Jag förklarade situationen och hon svarar ”jag tror nog inte han menade så”. Varpå jag frågar henne ”Okej, så vad menade han med att ta mig på fittan? Ett gubbäckel på 50+ tar en 18-årig tjej på fittan? Vad menade han med det?”. Hon blev stum och visste inte hur hon skulle svara längre då jag var så arg och hetsig i telefonen. Hon skulle ha möte med honom. På mötet har han sagt ”nämen, jag menade ju inte så”. De ville ha möte med mig närvarande också och jag sa ”Aldrig i livet, att han skulle få chansen att förminska mig återigen? Är du dum i huvudet?”. Det svarade hon inte på.

59.

I högstadiet, jag blir upptryckt mot väggen, mot skåpen, fasthållen, händer på brösten, rumpan. Jag skrattar nervöst och säger ”men lägg av”, puttar bort, vet inte vad jag ska känna, det är ju bara på skoj. Jag får inte annars mycket uppmärksamhet, jag får nöja mig. Detta fortsätter, i olika former, under hela högstadiet. Jag börjar bli arg men om man säger ifrån på riktigt är man en bitterfitta, tråkig, inte värdig killarnas uppmärksamhet.

På krogen, skrev som trycks mot min rumpa, jag säger nej och knuffar med armbågen. Det fortsätter, jag vänder mig om och säger ”NEJ” och puttar bort, hårt. Men det fortsätter, varje kroghelg, varje gång man går ut.

På efterfesten… Jag vill inte ha sex men han tjatar, jag säger ”nej”, han lyssnar inte, jag säger ”jag vill inte”, han fortsätter ta på mig. Jag orkar inte kämpa emot fysiskt så jag ligger stilla och väntar. Låtsas som ingenting morgonen efter, vill inte vara jobbig. Detta fortsätter också, i många år, med många killar.

118.

Jag var elva år när allting började och hade precis börjat komma in i puberteten. Det var en mansdominerad sport jag höll på med, men jag har lärt mig att alltid ha lite skinn på näsan mot diverse kommentarer. Det var först när även en av mina tränare började som jag kände att jag inte hade något spydigt att svara tillbaka. Vi skulle nämligen alla lämna in våra egna telefonnummer till honom inför kommande tävlingar. Och det var så allting började. Det första halvåret började en del sms trilla in, ”vad gör du” eller ”hur är läget med dig ikväll då”.

På träningarna började han prata betydligt mera med mig och dra en del opassande skämt. Det gick en tid och en kväll plingar det till med ”hej sötis”. Dagen efter kände jag mig inte så sugen på att fara på träningen och stannade hemma. Efter några timmar plingar det till igen och jag öppnar ett sms. ”Saknade dig idag. Jag hoppas du förstår att närvaro förväntas och svar på sms för att behålla din plats i laget”. Och det är här som det eskalerar. Det är fyllesms, det är svarta oklara bilder, det är ”men varför svarar du inte sötis” följt av ”nu svarar du!!!!! puss och kram”. Dagen efter fortsätter det, ”jag hoppas jag inte skickade någon olämplig bild igår ;)”. Bilderna som skickades var, som tur var, svarta eller bara på nakna ben. ”Du har så jävla snygg röv när du har träningstights! ;)” trillar in efter ett pass då vi spenderat mycket tid krälandes på golvet. Jag hade pejlat att han inte skulle vara på plats innan jag dök upp, men tydligen var han det ändå. ”Men asså, vet du. Det skulle vara ännu bättre om du har det där tighta linnet du hade på dig här om dagen. Dina bröst är så stora och sexiga i det. Med det linnet och de tightsen…”

Jag grät och jag hatade mig själv, jag hatade min kropp så mycket. Det måste ju vara mitt fel? Jag måste ju uppmuntra honom på något sätt när det aldrig slutade?

174.

När jag var kanske tio, elva år var en familjebekant på besök en kväll, som han så ofta var. Jag skulle till skolan dagen därpå och gick och lade mig tidigt. Mamma och pappa hade redan sagt god natt, men han hade varit på toaletten då. Då menade han att han kunde gå in och säga god natt själv. Jag låg i sängen och hade pyjamasen på men hade inte dragit täcket över mig än. Han satte sin hand på sin mage och strök mig över brösten och frågade: inte gör det väl något om jag rör vid dig lite? Rädd och skamsen svarade jag tyst nej.

Efteråt har jag alltid känt obehagskänslor inför honom, speciellt då han är en person som alltid ska kramas som hälsning. Jag har dock aldrig vågat säga något emot, eftersom han varit en nära familj och hjälpt oss med mycket praktiska ting. Jag vågar inte ställa honom mot väggen då min familj är än mer beroende av honom nu.

Det tog 20 år innan jag vågade berätta det för någon för första gången. Nu gör jag mitt bästa för att undgå att kramas – bär någonting framför mig då vi möts, ställer mig bakom en stol.

227.

Jag hade upplevt en attraktion till en två år äldre kille som jag hade träffat via gemensamma vänner. Han kom hem till mig en dag när jag var ensam hemma, och vi kysstes uppe på mitt rum. Till en början kändes det precis sådär fnittrigt och pirrigt som tonårskyssar ska kännas. Jag kände för en stund att jag var redo att ge honom min oskuld. Men när han väl kom in i mig gjorde det så jävla ont. Jag sa åt honom att sluta. Men han slutade inte. Jag försökte trycka bort honom, men min lilla kropp hade inte en chans mot honom som låg ovanpå mig och bara fortsatte, trots att jag stretade emot och började gråta och sade åt honom att sluta. När han var klar klädde han på sig och drog direkt.

Under en lång tid efteråt kände jag mig misslyckad, och mådde väldigt dåligt. Jag började gå till skolpsykologen för att prata om varför jag mådde dåligt, och inte förrän hon sa ”Men snälla vän, du har ju blivit våldtagen”, förstod jag faktiskt själv vad som hade hänt. Det blev aldrig någon anmälan av det hela, jag var för rädd. Rädd för vad andra kanske skulle tycka och tänka om mig. Rädd för att ingen skulle tro på mig. Men ibland undrar jag än idag, om han någonsin förstått vad han gjorde mot mig. Jag som var 13 år och så sårbar. Det här var vad som lade grunden till en lång tids sexuellt destruktivt beteende.

Jag har alldeles för många gånger låtit min kropp vara till någon annans nöje på deras villkor, istället för på mina. För att jag någonstans tänkt att det ska vara så. Att killar och män skulle få göra som de behagade med mig, för då skulle de bli nöjda. Och det är väl det man vill känna, att man är uppskattad och bekräftad. Men på ett så urbota skevt sätt? Nej. NEJ. Det är smärtsamt och märkligt att det kan vara så svårt att säga nej.

För några år sen åkte jag ensam på en partykryssning där jag hade kommit i kontakt med han som ordnade hela kalaset. Han verkade superschysst till en början, men för varje sekund i hans närvaro började olustiga känslor krypa sig på. Jag var med honom i hans hytt innan festen skulle börja, och han gjorde närmanden i form av att tafsa på mig och försöka dra med mig till sovrummet. Jag sade gång på gång nej, försökte in i det sista att avvisa honom. Men han slutade inte.

Jag tänkte, att om jag inte ger mig och går med på det här nu så kommer han att använda våld för att få sin vilja fram. Så jag lät honom göra sitt, medan jag räknade varje sekund tills det skulle vara över. Andra natten på kryssningen dansade jag med några andra tjejer uppe på scenen, precis framför bordet där DJ:n och 2-3 andra killar stod. Jag drack inte särskilt mycket den kvällen, jag var fortfarande skärrad över föregående natts händelse, men tänkte att jag bara ville stänga av och försöka dansa bort det hela.

Det var mitt sätt att göra det bästa av situationen där & då. Dock hade jag en burk longdrink som jag smuttade på mellan varven och ställde ned på DJ-bordet medan jag dansade. Dagen efter vaknar jag upp i bara underkläder i DJ:ns hytt, tre timmar efter att båten tagit iland och alla andra gått av. Jag har en total blackout från klockan 01 och 13 timmar framåt. Något sådant har aldrig hänt mig oberoende hur berusad jag varit. Är säker på att ni själva kan lista ut vad som hade hänt.

Bör även nämnas att det antal gånger man blivit tafsad på då man befinner sig på krogen är oräkneliga. För att inte tala om på min arbetsplats, jag kör taxi, där jag ständigt får in män i övre medelåldern i bilen. På vissa av dem ser eller känner man direkt att de är såna där äckeltyper. De stirrar obehagligt och länge på mig, vill kyssa mig på händerna som tack för skjutsen, frågar efter mitt namn, nummer, om jag vill se deras kukar, om jag inte ska följa med in till dom, påpekar hur coolt det är med en kvinnlig taxichaufför etc. Det har till och med hänt att de letat upp mig på Facebook och fällt kommentarer på mina bilder, kommentarer som försvinner direkt. Efter varje arbetspass då jag stött på dessa vidriga män, ställer jag mig genast i duschen då jag kommer hem, och sköljer av mig känslan av att ha blivit besudlad.

Varför är det här så vanligt?

119.

Jag var femton år och naiv nog att tro att min sexuelladebut skulle ta plats längre in i framtiden med ömhet och kärlek. Men jag hade så fel, för en vecka efter jag fyllt år slets min sexuelladebut ifrån mig, långt ifrån på mina egna villkor.

Det var nyårsafton och jag var berusad och visste nätt och jämnt hur jag tagit mig från en stadsdel till en annan. Dum som jag var trodde jag mig kunna lita på den här killen som varit min pojkvän till och från under ett och ett halvt år. Jag hade spytt, han klädde av mig och bäddade ner mig, med kärlek trodde jag.

Men de vanliga kyssarna eskalerade och plötsligt var han på mig och i mig. Jag förstod inte vad som hände. Tills jag brister ut i tårar, säger att han ska sluta och pressar mina båda handflator mot hans bröstkorg för att få bort han. Han slutar och frågar vad det är. Jag gråter att jag inte ville förlora min oskuld. Det skulle varit trevligt om den här texten hade kunnat sluta här, men nej.

För när jag slutar gråta fortsätter han.

Jag tappar tidsuppfattning. Vet inte om det pågår i flera timmar eller händer flera gånger, men solen går upp iaf. Jag var inte längre i min kropp. Jag var inte där. Det hände inte mig. När jag kom hem stod jag länge i duschen. Försökte tvätta bort den här smutsen, det här obehaget jag var fylld med. Än i dag har jag inte lyckats få bort den känslan till fullo.

Två dagar senare gjorde han slut med mig. Sen fortsatte han att berätta åt majoriteten av våra gemensamma vänner, skröt för fullt om sin version. Jag ljög mina vänner rakt upp i ansiktet, för jag ville inte att det skulle ha hänt och jag skämdes. Tills jag berättade åt en vän bara för att jag inte ville gå ensam och ta ett graviditetstest hos skolsköterskan.

Det tog två år för mig att inse att det var våldtäkt, men han kommer alltid kalla mig lögnare. Han går runt som om det aldrig hänt. Medan jag aldrig blir av med minnet och det fortsätter påverka alla min intima relationer.

Hade inte världen varit som den är. Hade skolan kunnat upplysa oss bättre. Hade killarna i högstadiet inte smackat en över arslet i korridorena. Hade man inte blivit sexuellt antastad av killar flera somrar så kanske jag hade berättat åt nån tidigare och fått inse att det inte är min skuld att bära.

Tack för mig.

34.

När jag gick i gymnasiet firade jag och en kompis midsommar ute i skärgården. Min kompis bjöd över en manlig kompis för att fira med oss i lägenheten. Vi hade riktigt trevligt och satt och drack drinkar och pratade. Min kompis skulle sen gå och duscha av någon anledning jag inte kommer ihåg och jag tänkte att jamen jag kan ju diska under tiden så är det gjort. Medan jag stod och diskade och min kompis gått in i duschen kommer denne kille rusande bakifrån och klämmer mig ordentligt mellan benen och väser något i mitt öra i stil med ”om vi inte skulle gå iväg och knulla”. Jag ryter ifrån och frågar vad fan han håller på med. Fick till svar att jag var tråkig och att jag överreagerade.

Det var en nyårsafton och jag och min sambo + bekanta åker till Mariehamn för att se på nyårsraketerna. Senare skulle vi vidare till en krog. På vägen stöter vi på släktingar till mig. Släktingens man (50 + jag runt 20) som är väl berusad kommer fram (det är sjukt mycket folk och trångt) och tittar på mig och säger/viskar, jessus vad du gått ner i vikt och sätter händerna under min jacka och kletar ÖVERALLT! Den samme släktingens man var väldigt närgående och ofredade mig på ett släktkalas i ett annat sammanhang. Tog och klämde mig på rumpan i en dans. Det är hemskt att man inte vågar säga till när det är någon man känner. Det blir som en helt annan maktposition.

10.

När metoo-rörelsen startade tänkte jag ”vilken tur jag haft som inte blivit drabbad”. Fast det har jag, och jag tror att de flesta av oss har blivit drabbade på ett eller annat sätt. Jag själv har förträngt istället för att bearbeta, men när jag läser alla historier så bubblar allt upp. Allt det som jag lagt lock på för att ”vem bryr sig” och ”det hör till”. Här är min berättelse om mina 18 första år:

Jag och min familj bor i stan, jag går hos en dagmamma med minst ett dagbarn till plus hennes egna. En dag ska hon till butiken för att handla och lämnar mig och de andra småbarnen med sin tonåring och dennes vänner. Under tiden hon är och handlar tvingar de oss att ta av oss byxorna och visa upp oss medan de skrattar. Minns inget mer.

Jag är 6 år gammal, går i förskolan. En av mina morbröder från fastlandet är på besök och ska barnvakta mig och min 3-åriga lillebror en kväll. Han tvingar mig att ”pussa” på sitt kön medan min lillebror tvingas titta på. Jag har förträngt resten. Han håller en kniv mot min bror, antagligen för att få mig att förstå att han kommer att skada honom ifall jag berättar för våra föräldrar. Jag berättade aldrig för dem och har aldrig pratat om det med min bror. Tyvärr har min bror idag en rutten kvinnosyn med psykisk och fysisk misshandel av sina partners, kanske det började här redan?

Jag är 15 år gammal och åker en rödvit färja till Stockholm med en jämnårig tjejkompis. Vi träffar två svenska killar som köper alkohol till oss och de övertalar oss att ”fortsätta partyt i land” med dem. Det var spännande, killarna verkade snälla och jag var naiv. Den kvällen förlorade jag (möjligtvis) oskulden med tårarna rinnandes. Han berättade att jag var tvungen att ligga med honom efter alla drinkar och all tid han lagt på mig, det var antingen jag eller min kompis.

Dagen efter kunde inte min kompis titta på mig, och jag skämdes. Hon visste inte vad han sagt till mig och spred ut hur lätt på foten jag var. Vår vänskap slutade där.

-När jag nyligen fyllt 18 år och haft ett stormigt förhållande i ca 2 år. Jag blir verbalt nedtryckt dagligen. Han knuffar in mig i väggar, tar stryptag, hotar att lämna mig om jag inte har sex precis när han vill och hur han vill, är sjukligt svartsjuk och kontrollerar mig i precis allt jag gör. Och jag tänker ”vilken tur jag har, han slår mig ju åtminstone inte”!

226.

För mig är det ofta det vardagliga. Det som inte alltid är så stort, men man känner ändå att det är fel. Det som lämnar en med tankar som fortfarande 10 år senare gör saker så oerhört jobbigt. Både i relationer, på jobbet och med självkänslan.

Jag var 6 år på ett dagis, när ett par killar tvingade mig att dra ner deras byxor och dom mina medans dom skrattade.

Jag var 14, när en äldre kille pekade på en annan tjejs bröst och sa ”såna där rattar borde du ha, det är riktiga grejer det”.

Den kille som hade sex med mig för att hans kompis hade sex med min kompis och frågan om jag ville var aldrig på tal. Som gjorde sitt och sen gav mig 20 euro för att köpa dagen efter piller eftersom kondomen glidigt av och han kastat bort den

När jag trodde att killen jag gillade verkligen gillade mig också. Vi åkte med hans bil till landet där han förstörde saker för att han ville ha sex. Det var över på tre minuter och efter det ignorerade han mig totalt.
Alla gånger man haft sex och det varit precis som folk skriver, juck, pust, stön, sprut. Inte ens en fråga/tanke om hur det gick för mig.

Den gången när jag var 13 år, hade oralsex med en kille i högstadiet som jag var tillsammans med. Jag var nykär och vi hade sådär barnsligt förlovat oss efter typ 2 månader. Efter att han varit otrogen på en resa och jag dumpat honom så spred han till klassen att det var det vidrigaste han gjort – att ha oralsex med mig.

Chefen som slagit till en på rumpan ”när man gjort nåt bra”

Alla gånger man rakat sig där nere, i rädsla för att någon ska tycka att man är äcklig.

Under mina pass som taxichaufför var handen på mitt lår, utfrågningar om var jag bodde, kommentarer om att jag var kvinna (måste noga påpekas) och vad jag gillar med män ibland fler på en kväll än dom män som inte sa nåt.

För att jag slutat med p-piller och annat skit för att jag inte längre tycker det är MITT ansvar HELA tiden.

För att jag är livrädd när jag går 200 meter mellan bilen och hemmet när jag jobbat natt, med nyckeln hårt i min hand, beredd.

När män på mitt jobb blir bortförklarade för sin skitattityd för att ”men dom är ju äldre och vill inte ta order från en ung kvinna”.

Relationer jag haft där jag trott att allt var jämlikt, men där jag ändå riktigt aldrig fick ha en åsikt om när vi skulle ses, vad vi gjorde och om vårt sexliv. Mina ideer och tankar bara försvann i någons manipulativa dimma.

För att en av mina närmsta vänner blev misshandlad av en man som två veckor tidigare sett mig i ögonen och sagt att hon var hans allt.

Ja, man kan fortsätta i evigheter. Maktlösheten man känner, det räcker nu. Det är jobbigt att säga ifrån, för man kommer att bli dömd, få frågan om ”man har mens eller”, om man inte tål skämt, att man är en surfitta, kommentarer bakom ryggen att man är överkänslig osv.

220.

Jag är uppvuxen med en våldsam pappa. Jag har bevittnat mycket våld, både fysiskt och psykiskt, hot om våld och en livrädd mamma. Blod och brutna revben osv även om han nästan alltid slog henne ”där det inte syns”. När jag var liten gömde sig mamma i min säng, för då vågade han inte ge sig på henne. Det funkade tills det inte funkade längre. Gränsen flyttas hela tiden fram, tills alla gränser suddats ut. När jag blev lite äldre spenderade jag många nätter sittandes i trappan för att kunna ”bevaka” situationen och höra mina föräldrar på nedervåningen för att snabbt kunna springa ner om han skulle bli våldsam just denna kväll/natt. Han kunde slå om i humör på en sekund. Sista sommaren han levde, när jag var 12 år, stod han på gården och skrek att jag var en hora precis som min mamma. Flera vuxna visste, ingen pratade någonsin med mig om det eller frågade hur jag mådde. Att ingen hjälpte/försökte hjälpa har varit en stor sorg och gåta i mitt liv.

När jag var 9-10 år fanns det en ca tre år äldre kille som jag ibland träffade och som ”lekte” doktor med mig. Fingrar utanpå och inuti, “vår hemlighet” sa han alltid.

På högstadiet skulle det tafsas, på bröst och rumpa och allt de kom åt. Böjde man sig fram var det 9 av 10 gånger någon där och ”juckade” mot en. En kille kallade mig hora på en lektion. Kommer inte ihåg att läraren ens anmärkte på det. Fast det inte var det grövsta jag varit med om så kommer jag väl ihåg vilken skam, skuld och ångest jag kände över just detta. De var en killkompis som när jag inte ville bli ihop med honom blev vansinnigt arg på mig. Vi hade hånglat och tagit lite på varandra men jag ville inte göra det mer, han hade varit hårdhänt, jag hade ställt upp för att han tjatade/ville. Efter det bestämde han sig för att inte prata med mig alls, han pratade bara om mig. Att jag var en äcklig hora, vidrig, dum i huvudet osv. Jag grät nästan varje dag när jag kom hem från skolan.

Sen har vi alla män som har varit 5, 10, 15, 20 och 40 år äldre än mig som tafsat på sommarfester, midsommar, 50-årsfester osv. Och sagt saker som ”om man ändå var yngre”, ”du skulle bara veta vad jag vill göra med dig” osv. Jag reflekterade aldrig, inte en enda gång, över att detta var något konstigt eller onormalt. Det var extremt normaliserat.

Sen har vi några pojkvänner och ligg som tjatat och tjatat. De vill ha sex, de vill ha analsex, de vill ditt och datt. Totalt ointresserade av vad jag har velat eller inte velat.

Var besvärlig, ta plats. Höj din röst och backa inte. Vi håller varandras händer när det bli läskigt.

208.

Att bli trakasserad i sitt hem, i sin säng eller var man nu befinner sig när du läser sociala medier.

Jag har under en längre tid, ja flera år har det pågått – fått privata meddelanden av oräkneligt antal män, småbarnspappor, högt uppsatta politiker och tjänstemän, byggare, egenföretagare, ensamma, gifta, i skilsmässa, studerande. Det finns ingen gemensam nämnare förutom att de är män. Dessa män tar sig friheten att skriva saker till mig, oftast börjar det med något oskyldigt, som till exempel en rolig filmsnutt eller en bild. Flera av dessa män har familj, är gifta och till synes helt vanliga lyckliga i sina liv. Men de har en mörk hemlighet. De skriver till mig hur de sett mig på stan, de har sett mig i bilen, de har sett mig på en föreläsning, de har sett mig i butiken, och så börjar messandet. Det eskalerar oftast snabbt till att de försöker ragga på mig och skriver vad de skulle vilja göra med mig i sängen. Först tyckte jag att det var rätt så smickrande men ju grövre språket blev efter alla dessa år med skamliga förslag så är det mest tröttsamt och ledsamt.

Jag kan sitta hemma i soffan med mina barn och min kille och titta på film film och mitt i allt är någon av de här männen med oss på skärmen då deras meddelanden ploppar upp. Har lärt mig att stänga ner alla aviseringar, har ingen lust att barnen skall få en bild eller text kastad i ansiktet om de sitter och kollar film. Det kan komma allt från texter om hur de ångrar att de aldrig hann ligga med mig innan de gifte sig eller skaffade barnen (alltså hallå! Jag har aldrig någonsin ens velat ligga med eller haft det minsta lilla intresse av någon av dessa män! inte ens visat en tillstymmelse till att vara intresserad) till kommentarer om mitt utseende eller om jag tänker gå ut i helgen (så att de kan gå ut och försöka kladda lite och sedan skylla ifrån sig på fylla), skulle inte tro det va. Vissa barnförbjudna bilder har också förekommit i meddelandena. Och såklart har de också bett om bilder tillbaka. Men aldrig fått sådana. Jag har så många gånger tänkt göra en Linnea från assholesonline och lägga upp alla konversationer offentligt, men det kommer jag troligtvis inte att göra. Jag tror inte det är männen som blir skadade, utan deras fruar, flickvänner och barnen som får leva med den här skammen.

Att blockera dem helt är ingen möjlighet p.g.a att vi är yrkesmässiga kontakter. Därav svårigheterna, kommer det något liknande någon helt random snubbe på nätet så blockeras han snabbt som ögat.

Jag tror deras besatthet handlar om att jag faktiskt aldrig, trots åratal av tjat inte ”släppt till” eller varit tillgänglig. Som att det är någon sorts jaktlag med villebrådet som alla vill ha, men som är svårt att få. Det här verkar vara såpass vanligt förekommande att jag vet om flera av mina väninnor som är med om samma sak. Vi har talat om det ett par gånger och undrat vad det är som driver dessa män? En gång berättade jag om detta för en killkompis, han tyckte att det var mitt fel eftersom jag hade svarat på deras meddelanden. Hur ska man kunna veta om någon hör av sig i ett till synes vanligt meddelande vart det barkar sedan?

Nu är jag en vuxen kvinna och är van att handskas med jobbiga typer men jag kan ändå förstå hur oerhört jobbigt det är för alla tjejer som blir utsatta för liknande utpressning. Av äldre män, män som lurar dem till att skicka bilder och liknande. Till er vill jag säga, var starka, spara allt (det har jag gjort) och när det är dags, dela med er till polisen eller någon annan.

Även om det är småsaker i meddelandena för det mesta och inget som i sig om man tar det ur sitt sammanhang något som skulle räknas som brottsligt eller kränkande i rätten så är sammanhanget det som är det viktiga. Har en man hållit på så här i snart 10 år så är det nog på gränsen, eller över gränsen.

195.

Jag har alltid tänkt att inget har väl någonsin hänt mig, men nog har man ju varit med om pojkvänner som har tjatat sig till sex fast man inte själv är sugen. Äckliga fulla män som man serverat i restaurangbranschen (den värsta säsongen var julborden med åländska företag), snuskiga kockar som har släppt oanständiga kommentarer till höger och vänster och alla fulla snubbar på krogen som tycker sig ha rätt till ens kropp att tafsa på bara sådär och jag får inte glömma handen på rumpan som kom från en anhörig till en tant jag jobbade med på äldreboendet.

Allt detta blundar man ju för och tänker att det är normalt, helt okej och det va ju inte så farligt. Men det är inte okej, och tack vare alla era berättelser så ser jag det så tydligt nu och ska kämpa för att lyfta detta stora förfärliga problem i min omgivning.

131.

Jag var 16-år och sjöng i kör. En sommarkväll var jag i stan med min familj och i minglet stötte vi ihop med körens dirigent. Till min stora förvåning börjar han prata med mig. Snabbt fördes pratet in på kören och att han bland körsångarna letade solister till nästa konsert och undrar lite försynt om jag inte skulle vilja testa några av sångerna? Nja,få se om jag vågar det sade jag. Hur kom det sig att han brydde sig om mig? Förstår ej riktigt hur, men plötsligt var jag på väg hem till honom. Han frågade glatt och charmigt mina föräldrar om det skulle vara ok att jag följde med hem till honom för att testa några sånger? Mina föräldrar tyckte det hela lät trevligt och det bestämdes att jag sedan skulle cykla hem själv.

Väl där gick vi igenom sånger och stämmor, han spelade skivor för att hitta just de rätta låtarna. Jag vågade inte tacka nej då han bjöd på cider, sippade lite vuxet på den och så hade han även någon video vi kunde se på. Kommer aldrig att glömma känslan av blandad chock, förvåning, och äckel, som tillsammans med rädslan totalt förlamade mig då ”musikvideon” visade sig vara en porrfilm. Hade aldrig sett en porrfilm och där jag satt började han även kyssa mig och berättade hur mysigt detta var och skulle bli. Jag förstod på något sätt att jag måste därifrån så jag lyckades lugnt säga att det här ville jag inte och nu måste jag hem. Önskar så jag hade rusat ut och skrikit i trappan, på gatan, gråtande ringt mina föräldrar och berättat allt, så att de kunnat hjälpa och anmäla, men där stod jag i hallen med all hans skam och skuld och höll på att spy av äckelkänslan, då jag med ett nervöst leende istället sade att nu skulle jag nog fara hem och höll med om att det vore nog inte en så god idé alls att berätta om detta för någon.

Berättade dock för min kompis, tänkte naivt att nu skulle vi nog sluta och tillsammans hitta en ny kör. Men inget hände, antar att längtan att höra till ett sammanhang vägde tyngre och att tanken på att berätta inte ens fanns i det medvetna. Jag fortsatte bara att förtränga, bar på skammen själv och sjöng vidare i kören. Fick höra att han på en annan fest hade dragit ner byxorna och bett tjejen han dansat med då att suga av honom.

256.

Me-fucking-too!

6 år.

En äldre, nära släkting förmår mig och min syster att runka åt honom. När han kommer över våra små händer, berättar han pedagogiskt vad spermier är, dvs barn som aldrig blir till. Det enda jag ser är hur mina och min systers händer svämmar över av små, döda bebisar. Jag berättar för mamma. Som pratar med mormor. Som pratar med honom. I övrigt är tystnaden total.

12 år.

Samma släkting simmar upp intill mig vid bastudoppet. Tar om mig bakifrån och om mina små, känsliga bröst. Viskar att det vackraste som finns är knoppande ungflickor. Säger inget.

15 år.

Klassresa till skidort. Fyllefest på populäraste killarnas hotellrum. De ”ansvariga” var 18 år och tyckte nog det var jävligt kul att bli bjudna på gratis festresa. Jag är ovan vid sprit, dricker för mycket och blir sömnig. Lägger mig på ena halvan av dubbelsängen, mitt i festen. Vaknar av ett kolsvart rum, alla borta. Utom en kille, som håller på att tränga in i mig. Bulorna i huvudet, som slogs mot sänggaveln. Smaken av min egen fittas oskuldsblod när han tvingar sin kuk i min mun, ”för att jag inte agerar tillräckligt upphetsande i knullet”.

Kompisarna som lämnade rummet, kanske visste vad som skulle ske. Hans rumskompis som visste vad som hände. De sönderblödda lakanen. Den kompakta tystanden dagen efter. När jag bara ville spy, och de flesta visste, men inte sa nåt. Utom en. Som frågade om jag var okej. Minns bara att jag teg. Kanske nickade. Många år senare väntar jag mitt första barn. I den lilla föräldragruppen finns han, och hans fru. De får en dotter. Och senare en till. Och jag tänker att han lär sina barn något annat.

16 år, nyss fyllda.

Åker på finnbete direkt efter skolavslutningen. På midsommarafton är jag lite ledig. Ena sonen i huset erbjuder mig att ta en lite båttur på eftermiddagen. För att plocka smultron. Jag älskar hav, sjö, båtljud och smultron. Vi tar i land på en liten holme, nära. Jag simmar, plockar smultron. Har en röd bikini. Han är 28 år, dricker koskenkorva och tittar på. Han våldtar mig och barren sticker mot huden.

Vi kommer tillbaks. Hans mamma ser, fattar. Skyddar mig återstoden av tiden men säger inget. Berättar några år senare för mamma. Hon avfärdar det, mig, och säger att jag får skylla mig själv. För jag är så utmanande och flörtig till min natur. Många år senare konfronterar jag henne med det. Hon har då aldrig hört det innan, och hon skulle verkligen inte ha sagt nåt sånt, finns inte på kartan. Men det fanns på kartan. Sånt glömmer man inte.

16 år.

Hösten. Tappar vikt. Blir anorektisk. Kan inte tala. Men berättar för en, A. Hon för mig till BUP. Dom kräver att jag kommer ensam nästa gång. Hon var mitt språkrör, min röst. Jag kommer inte dit igen.

16 år.

Står på stan med kompisgänget. En, låt oss kalla honom ungdomsarbetare, står och snackar med oss. ”Vad ska du göra ikväll?” ”Inget, ensam i farsans lägenhet”. Några timmar senare knackar han på dörren. Vill in. Vet att jag är ensam. Berättar för A. Hon konfronterar honom. Han erkänner intentionen. Ber om ursäkt (via henne). Jag vågar vill inte anmäla. Idag jobbar han fortfarande med ungdomar på Åland. Jada jada.

21 år.

Sensommar. På krog. Har druckit 2 öl. Har kompis på besök. Hon vill på efterfest, jag hänger med. Blir drogad och våldtagen av en kille i bastun. Visar, säger inget förrän jag kommer hem till min sambo. Mumlar osammanhängande men får fram budskapet. Akuten. Psykos. Koll. Polisanmälan. Minns inget. Drar tillbaka polisanmälan och flyr landet. Pallar inte.

22-28 år.

Diverse. Har för länge sen slutat förstå, tro på att jag kan säga nej. Den som vill ta, tar. Jag tiger och låter ske.

30 år.

Får besök av en fd kollega. En diplomat, ca 60-65 år gammal. Gift. Vän. Han förgriper sig på mig.

31 år.

På efterfest. Mannen, läkaren som undersökte mig efter våldtäkten 21 år är där. Blir indragen i en trekant mellan honom och en gift kvinna han var otrogen med sen en tid. Jag ser hur han fascineras av att sätta på mig. Och jag har för länge sen slutat säga nej.

Det här är korta axplock ur det jag knappt innan fattat att är övergrepp. Finns mer. Finns så mycket konsekvenser, som jag fortfarande lever med. Försöker komma tillrätta med. Metoo har gett mig gruvlig ångest, men ändå till slut fått mig att inse att det jag varit med om kanske ändå inte är normalt. Men det hände så tidigt, så ofta, att det till slut blev normalt, och jag har fortfarande svårt att tänka att det inte är det. Eller att det inte varit okej.

 

233.

Kvinnor som trycker ner. Kvinnor som är del i den problematiken som bidrar till den skam och ångest som så många av oss känt. Skulle jag berätta om att jag blivit våldtagen, skulle dom fnysa då? Troligtvis skulle det skojas bort eller ”varför fan var du så dum”. Eller så fick jag väl som jag ville? Jag var ju en vild tonåring som drack för mycket och sökte efter bekräftelse i de mörkaste människornas tillvaro eller första bästa tillgängliga, den som alls såg mig. Gav dom min kropp för att kanske få en gnutta kärlek tillbaka, eller så blev jag ju åtminstone sedd en stund, för det var väl samma sak?

Men det går lätt på tok när man söker efter bekräftelse. Man blir utslängd från efterfesten i hyreshusets kalla bastu, utan att ens få klä på sig, när de två äldre männen ”var klara” med en och jag var så full att jag inte ens kunde stå. ”Jävla hora” skrek dom när jag rusade ut med bh:n i handen men plånboken blev kvar. 19 år gammal. Känner fortfarande ett väldigt starkt ilska och avsky mot dessa åländska män fast det gått nästan 15 år.

Inte heller var det någon som backade upp mig efter att fått barn i ett förhållande där hot och svartsjuka var vanligt. Han slog ju inte mig, hotade bara att ta livet av sig. Jag hade ju ”skaffat” barn. Då får man snällt gilla läget. Men överlevnadsinstinkten tog över och jag tog mig ändå ur förhållandet.

Kvinnor måste backa upp varann. Vara ett stöd istället för de dömande skvallret bakom ryggen. Det där jäkla skitsnacket för att känna sig lite bättre själv, för det är väl det det handlar om?

Klart att jag känner mig smutsig och utnyttjad av männen som tagit sig frihet att använda min kropp när jag legat medvetslös eller de haft övertag i min jakt på bekräftelse. Jag har levt med sån jävla ångest, velat ta mitt liv. Men det är ingenting jämfört med den ångesten jag känt för att vänner, bekanta och även familj vänt mig ryggen och tyckt att ”jag får skylla mig själv”. Eller klandrat mig för vad männen tvingat eller tagit sig frihet till. För mig är de ändå värst. Jag mår fortfarande så dåligt över alla svek. Har svårt att tro att någon någonsin skulle vara genuint glad för min skull nu när allt faktiskt är bra, till slut. Får vi männen att tänka efter under denna kampanj känner jag ”fan va bra!” Men får vi kvinnor att backa upp och stödja varann så känner jag att vi vunnit. Kraften ligger i att tro på oss och hjälpa varann. Tillsammans är vi starkare än allt.

192.

Jag gick länge och trodde att jag aldrig blivit tafsad på eller blivit sexuellt trakasserad. Men efter att en undersökning under min tid i gymnasiet avslöjade att två av tre av tjejer i 3:an hade blivit sexuellt trakasserade började jag se tillbaka på mitt liv med frågan: ”Har jag blivit utsatt?” Det var då jag insåg att jag i högstadiet blivit tagen på både rumpa och vagina, men ruskat av mig det som ”olyckor”. Jag insåg också en mängd andra saker jag sopar under mattan. Hur jag tolkat detta så fel så länge var chockerande. Sedan dess blev det inte bättre.

Jag var väldigt sällan ut på Arken när jag väl fyllde 18, men trots det hände något nästan varje gång jag var var där. Och i nästan alla fall var männen över 50, vilket gjorde allting extra obehagligt. Ett tillfälle kommer jag aldrig att glömma. Jag stod tillsammans med mina vänner runt ett bord. Plötsligt kände jag en hand på min rumpa. Bredvid mig stod en man i övre medelåldern. Han såg bekant ut, men kunde inte avgöra varifrån. Han var så full att jag inte uppfattade något av vad han sa, men han fortsatte att smeka mig. Som alla gånger tidigare fryste jag, men försökte av någon anledning prata med honom, rädd för att vara oförskämd (!) mot någon jag kanske kände. Tillslut insåg jag vad det var som hände och bad honom sluta. På något magiskt sätt gjorde han det. Han gick därifrån och jag kände mig stolt, stolt för att jag äntligen lyckades säga ifrån!

Lyckan höll tyvärr inte i sig så länge. En stund senare var han tillbaka igen, och berättade för mig att jag inte skulle vara så upprörd, att det bara var en skämt! Jag hann inte svara innan han gick iväg, tillbaka till vad jag nu såg var ett bord med kanske fem andra män, de skrattade. Hur kunde de skratta? Var detta en sjuk lek? Med stöd av mina vänner letade jag upp en vakt och bad honom hålla koll på den äldre mannen. Jag vet inte om något någonsin blev gjort, men jag är glad att jag i alla fall försökte.

Ett tag var jag så van att det kändes som vardag. Jag brukade till och med dra skämt om det faktum att äldre män har någon ‘grej’ med mig. Sedan jag lämnade Åland för studier har de sexuella trakasserierna som tur var slutat. Första gången en man gjorde ett närmande i den nya staden sa han: ”Hej, ursäkta. Men skulle du vilja dansa med mig?” Jag var så pass ovan med att en man på en nattklubb var artig att jag blev helt chockad. Det är ledsamt att mina förväntningar är så låga, men trots detta har dessa två år borta från Åland gett mig lite hopp om att världen kommer att bli bättre en dag.

193.

Kan inte vara tyst mer. Var börjar man? Eller kanske man bara radar upp skiten så får ni välja själv i vilken ordning ni vill läsa:

En väldigt nära släkting man växt upp med som var pedofil?

De äckliga jävla idioterna från ett ”fotbollslag” som valde att lura i mig sprit för att sen våldta mig i tur och ordning tills jag svimmade av och vaknade upp i mina egna spyor och blod?

De dumma gubbslemmen som kladdar på en t.ex på krogen/färjan osv fast man klargjort FLERA tydliga NEJ?

De som jag inte eller knappt känner som sitter o skickar snoppbilder och vill att jag ska komma och ligga?

Pojkvänner som går i taket när man vägrat gå med på ”tjatsex”?

”Chefen” som tror att man vill fortsätta jobba kvar trots tjat om både sex och en sjujäkla svartsjuka som han inte ens har rätten att ha?

DETTA, mina vänner, är bara en LITEN del av mitt liv. Började på tok för tidigt i mitt liv och ännu får man mer eller mindre dagligen stå ut med påtryckningar. FY FAAN FÖR ER JÄVLAR. Och för att poängtera för de som kan få ett sårat ego – har du inget fel gjort, så bör du heller inte ta illa vid dig. Men tyvärr, allt jag räknat upp, och mer, har gjorts av fega jävla män som får en liten stunds ego-boost av att ha satt ärr i mitt liv förevigt.

201.

Utav allt jag har varit med om är ändå bemötandet jag fick som tonåring värst. Det spelade ingen roll vad jag hade på mig, linne på sommaren, långärmat, polokrage, löst sittande tröja, det var ingen som mötte min blick. Eller i alla fall kändes det så, männen som stirrade på mina bröst, som fällde kommentarer, ropade tvärs över gatan, från andra sidan rummet var så många. Det var män i kavaj, småbarnspappor med en unge i vardera handen, vuxna män på cykel, glopar i bilar, grannar, fullgubbar på stan, killar i skolan, överallt var de med sina blickar fastnaglade vid mina bröst. Blickarna och de ovälkomna kommentarerna gjorde att det kändes som att jag försvann, att jag reducerades till någon annans, till deras objekt. Jag blev förvånad när någon någon gång faktiskt såg mig i ögonen.

Det pågick så länge, jag fick aldrig vara ifred, jag måste hela tiden vara på min vakt, beredd att käfta emot, slå tillbaka. När jag någon gång släppte garden, slappnade av och inte var beredd att ge svar på tal blev slaget så mycket värre när det kom. Jag tappade tilliten för män, byggde upp en hård fasad, vågade inte möta mjukt och öppet.

Kombination med att det inte fanns behåar i min storlek i de stora butikerna, än mindre på Åland, gjorde att jag kände mig onormal. Jag hittade inga inspirerande, snygga, coola, smarta, söta, vackra förebilder som såg ut som jag när jag sökte inom mode, film, musik. I tidningshyllan i matbutiken där porrtidningarna stod uppradade såg jag däremot personer som hade liknande bröst som mina. Jag kände mig äcklig, ful, och gammal, för gamla tanter kunde också ha stora bröst. Jag var fjorton år. Femton. Sexton. Sjutton. Arton. Nitton.

Idag har jag minst lika stora bröst, och det slår mig, att idag ser mig män i ögonen, i alla fall i mycket större utsträckning än tidigare. Vad beror det på? Är det så att de idag ser annat, en möjlighet till en samarbetspartner, ett samtalspartner, en partner, en jämlik? Medan då, när jag var som mest sårbar, på gränsen mellan barn och ungdom, på gränsen mellan barn och vuxen, var ett objekt det enda jag kunde vara för dem? Då, när jag hade som minst verktyg att hantera övergreppen, när jag som mest hade behövt bli bemött med respekt, blev jag ofredad av deras blickar och ord.

Det tog mig många år att rasera den där muren, att lära mig känna tillit igen. Mycket tankeverksamhet, att öva på att vara mild och blid, att våga släppa in och göra mig sårbar. Dansen var läkande för mig, att våga vara nära en man utan att hålla upp garden, slappna av, känna och låta mig föras, låta en man initiera hur jag skulle röra mig, låta en man snurra min värld. Första gången jag skulle prova var jag redo att springa ut genom dörren, jag är tacksam över att min första danspartner blev en tjej. Jag känner också tacksamhet gentemot de män jag dansade med som visade mig respekt, som lät mig bygga upp min tillit, som lyssnade och lät sig inspireras av min dans, som såg dansen som en tvåvägskommunikation. Det var en befrielse när jag hittade en bild på min mormor som ung, och såg att hon såg ut som jag, jag såg ut som hon.

Andra övergrepp jag varit med om kanske en del ser som grövre än blickarna och kommentarerna männen, killarna, gubbarna utsatte mig för som tonåring, men det var ändå de som skadade min självbild mest.

75.

Här sitter jag och läser om ena övergreppet efter det andra. Jag känner sorg och samhörighet, men idag känner jag också någonting jag inte känt förut. Tanken är klar, och jag sitter här och inser att jag blivit våldtagen av den man jag älskar. Vi lever vårt liv tillsammans, ett bra liv. Vi älskar varandra massor, vi gråter av tanken att förlora varandra, vi saknar varandra när vi är ifrån varandra, vi tycker om att umgås, och vi förstår varandra när omvärlden skakar på huvudet åt våra tokigheter. Här är mitt brev till min våldtäktsman tillika partner.

Vi har haft ett bra sexliv, och du är mig så kär att jag får känslan av att vilja krama dig så hårt att vi blir till ett. Men du hittar din lust på två sekunder, det ska helst vara hett och snabbt. Jag är en obotlig romantiker, jag behöver lång tid på mig att bygga upp min lust. Det ska flirtas under hela dagen helst, och sen ett långt förspel gärna med massage och och tända ljus. Lite vardagsstress, en tvätthög som blänger och vår barnaskara som aldrig tycks sova sätter mig lätt ur balans, vilket har gjort att det gått längre och längre mellan vara intima stunder.

Du brukade tjata på mig, fortsätta ta på mig fast jag sa nej, du försökte bevisa att du kunde få mig villig. När du inte lyckades kunde du bestraffa min ovilja till sex med att svälta mig på kärlek och ömhet, och istället ignorera mig närmsta tiden framöver.

Men numera tar du oftast hand om det själv om jag inte har lust. Det är ju toppen, om det inte vore för att du samtidigt ser till att skuldbelägga mig, bara för att jag ska vara säker på att det är mitt fel att sexlivet fungerar krasst och du ”måste” titta på porr istället.

Jag undrar många gånger om du förstår hur det känns för mig att behöva ställa till en scen varje gång jag vill att mitt nej ska gälla för dig. Och är jag inte värd din kärlek, är jag tvungen att byta den mot sex? Står jag verkligen som ensam ansvarig för vårt sexliv?

Men så en dag när vi ska ha sex, bestämmer du dig för att du ska ha analsex med mig, du har aldrig tagit upp det med mig innan, och aldrig frågat om jag vill prova. Jag tänker att du stöter fel ett par gånger, innan jag förstår att du aktivt försöker ha sex med mig på ett sätt vi aldrig kommit överens om. Jag hinner inte protestera innan du lyckas och jag ber dig gråtandes av smärta att sluta. Du flämtar att du är så nära att komma, bara lite till, och fortsätter. Efteråt är jag i chock, du har aldrig betett dig så respektlöst förut. Jag har ont efteråt, men vetskapen om att du gjort mig illa för din egen njutnings skull gör ännu ondare. Jag har aldrig känt mig så värdelös förr, kan man göra så mot någon man älskar? Jag kände mig inte som en människa, utan som en sak som du tog dig rätten att göra vad du vill med.

Flera månader efter inser jag att händelsen skadat mig och min tillit till dig. Motvilligt tar jag upp det med dig och jag säger klart och tydligt att den sortens sex vill jag aldrig mer uppleva igen. Du säger att du förstår och gör inga nya försök. Jag inser att jag kommer aldrig glömma händelsen, men bestämmer mig för att förlåta och försöka bygga upp min tillit till dig igen. Så småningom börjar vi kunna ha sex igen.

Det har gått lång tid sen händelsen, och du börjar under sex försöka att ha analsex med mig igen. Jag protesterar högljutt och du lyssnar på mig. Men att du ens försökte kändes som ett hån mot mig, och minnet från händelsen var lika klart som om det var igår det hände, och nu satt på repeat i min hjärna. Det tog inte många veckor tills du försökte igen. Idag räknar jag med att du kan komma att försöka trots att jag varje gång blir arg och ledsen och förklarar att jag kommer aldrig vilja göra på det sättet. Jag är så förvirrad, det här är mannen som annars lyssnar på och respekterar mig. Även i hemmet med den gode familjefadern som tar hand om barnen och delar på hushållsarbetet, kan det alltså ske, tjat, bestraffningar och skuldbeläggande vid nekande av att ha sex, och till och med övergrepp och våldtäkt. Men nu är husfriden slut!  

69.

Jag jobbade på färja för länge sedan, och det festades rätt hårt ombord. En man från en annan avdelning stötte på mig under något gemensamt häng men jag var avigt inställd. Gick och lade mig i min hytt, somnade men vaknade till och där satt han bredvid sängen. Troligen hade han hjälpt sig själv in med huvudnyckel.

Det här är ingen allvarlig berättelse, inget farligt hände, idioten var av en beskedlig sort och lommade iväg när han än en gång, möjligen även handgripligt, informerats om mitt ointresse. Jag använder det som ett exempel. Den är så symptomatiskt på något sätt, den här tanken om att vara så oemotståndlig att det nog måste ha varit ett missförstånd att jag inte ville ha honom. Hur många gånger har inte någon bladig snubbe klivit fram till ett bord fullt med kvinnor mitt i en diskussion och undrat om ”ni sitter här alldeles ensamma?” Hur många gånger har man inte förvandlats från objekt till ”jävla käring” bara för att man har tackat nej till en drink/dans/invit på krogen?

Har också arbetat i restaurangbranschen i många år. Kryssat mellan sexistiska kockar i köket och kladdande gäster i matsalen, blivit lillagummad fler gånger än jag kan räkna av män som tror sig ha bättre koll på vår meny än jag, gått hem med nycklarna mellan fingrarna och låtsatspratat i mobiltelefonen efter jobbet mitt i nätterna, blivit beordrad att ta hand om gubbiga bord för att de nog vill ha en ”söt tjej som tar hand om dem”, hellre än att bli serverade av min manliga kollega.

Jag är 45 år nu och så trött på att räknas som andraklassens människa. Det är som kinesisk vattentortyr, droppe efter droppe av sunkig chauvinism som har holkat hål i hela livet och i min syn på män generellt. Små och stora övertramp som man till slut blir alldeles platt av.

215.

Detta som jag kommer skriva om hände för 17 år sen. Hade en kille som jag var så kär i.  Jag trodde på riktigt att de skulle bli vi två för evigt, jag var så naiv och blåögd.

Vi var på en fest i stan. Vi drack en hel del alkohol, jag blev lite illamående och gick och lade mig på sängen i sovrummet. Efter en liten stund kom en av killarna in i rummet och började smeka mig på benen. Kommer bara högre upp, jag trodde först att det var min dåvarande men det var en av hans kompisar. Jag satte mig upp och frågade “vad i helvete gör du?” Killen blev så snopen att han trilla på golvet och fumla ut ur rummet. Min dåvarande kom in och frågade vad som hände, så jag berättade åt honom minns jag. Det svar jag fick av honom fick mig att rysa, han tyckte att “det inte va så farligt”.

För första gången i livet fick jag känna att min kropp inte var min. Under flera gånger under det förhållandet fick jag höra att han ägde mig och han att ”bjöd” ut mig till sina kompisar, oftast när han var alkoholpåverkad. Men ingen av hans kompisar tog det på allvar så det var mer ett skämt, trodde även jag vissa gånger, men inte alltid.

———————————————————————————————————————————-

I gruppen har mer än 10 olika vittnesmål handlat om flera massörer och företag i behandlingsbranschen. Dessa vittnesmål har upprört många och flera av vittnesmålen återspeglar liknande upplevelser där den som berättat befunnit sig i både utsatta och intima situationer.

Dock har det inte varit möjligt att i nuläget publicera något av dessa vittnesmål på hemsidan, då vi inte har kompetens att bedöma om vi på något sätt skulle riskera att försvåra ev. kommande undersökningar och utredningar.

 

 

 

 

Annonser